Fina, vackra, augusti går mot sitt slut och jag är tillbaka med alla mina skrivande tankar kring livet. Kring hälsa och träning, kring kärlek, och allt annat som berör mig.
Jag säger kaxigt: Äntligen!
Som jag längtat efter att få sitta mina torsdagar och knåpa på det som ska bli en del av lördagens tidning, kanske vara en del av någons lördagsmys eller att kanske rent av få någon annan att ilskna till av mina ord.
Min sommar har i alla fall varit fantastisk i all sin enkelhet och jag kan kort och gott konstatera att jag för första gången i mitt liv är totalt utan höst- och jobbångest. Kanske för att jag denna sommar känner mig totalt nöjd, glad och tacksam.
Som en start på något nytt tänker jag knyta ihop sommarens soliga säck, och som vanligt lista mina klassiska sommarhöjdpunkter.
Resa! Till soliga, södra Portugal så klart. Resan gick i skrattets, den goda matens och dryckens – och framför allt i kärlekens tecken. Jag åkte dessutom hem till ett lika varmt Sverige med en fin ring på mitt vänstra ringfinger.
Sedan min återvändande resa till barndomens Hälsningland. Här tultade jag som liten omkring med knubbiga ben, hos farmor och farfar, med kusiner och familj. Här mötte jag efter alla år åter dofter, känslan av dagg från gräset under fötterna, golvet i verkstan och visst svämmande det över. En kvart av hysteriskt skråleri blandat med skratt och tjut så kunde jag släppa det som varit och njuta.
Jo, jag har känslorna på utsidan.
Fest! Att hälla upp ett glas vitt vin, lyssna på skön musik och fixa sig lite partyfin är en skön uppladdning för en helkväll i gott sällskap. Här skulle minsann slösas denna varma utekväll.
Solen stekte, jag och två av mina bästa vänner var på ett sånt där underskönt humör och alla bjöd på sig själva. Vi tog in allt vi ville äta och dricka och den där känslan av frihet och lycka, att få ha så fina vänner och dela en sån kväll infann sig.
Träning! Så klart, inga höjdpunkter utan träning. Vidriga kan tyckas, men ändå så där äckelsköna. I alla fall efteråt, eller förresten ... ta mig tusan mitt i med.
Men att i högsommarvärme plöja uppför backar, till synes brantare och längre än självaste Mount Everest, gång på gång, med en svärm flugor som enda sällskap. Det är tokeri, men mest en rejäl portion kärlek till vinterns skidform och en smäll på käften åt allt starkare och uthålligare lår.
Alla fina rullskidpass med kära Pernilla har också varit ett återkommande träningsinslag. På vägen hem, känslan i vårt hallelujah-moment, där svett, smuts och blöta skor blandas med leende läppar, en nöjdhet som är svår att förklara och total utmattning. Sedan att toppa med ett bad vid Svartuddens egen badbrygga. Det är banne mig det närmaste livet jag kan komma.
Båttur! Att en varm julidag bli väckt av telefonen och en glad pappa som i andra sidan luren ropar och undrar ”om vi (för faan) sover än”, fast klockan bara är just efter åtta. När samma pappa sedan initierar båttur, med sig själv som kapten så klart, då tackar vi så klart ja. Vi packar god mat och dryck. Brygger en hel termos med Zoegas och ger oss i väg. Jag och Anders, två glada, förväntansfulla barn med de små kropparna kladdiga av solskydd, och så pappa Roland, tuffar i väg och spenderar en hel dag på klippor vid vår vackra skärgård. Vi umgås. Pratar om livet och mår gott tillsammans.
Trädgårdsfixet! Meditation som ger en glöd i min själ. Efter noga övervägande och insamlande av energi och inspiration, färdigställde jag två projekt ute på gården med stenar, växter, belysning och allt. Jag älskar att fixa ute i trädgården. Älskar! Varje kväll går jag ut och kikar nöjt och njuter av det vackra jag fixat. Jag mår bra när jag får skapa något fint, jobba med kroppen, påta på och meditera.
Efter detta är jag redo att möta en ny höst.
Allt blir vad vi gör det till. Och tänker man så, brukar det också bli så bra så.