Det här är Neil Young

ROCK/COUNTRY. Från början var det tänkt att plattan "Chrome dreams" skulle släppas 1976, men så blev det aldrig. När nu Neil Young ger ut "tvåan" konstaterar jag att den gamle kanadensaren knyter ihop säcken och klistrar på en etikett med texten "det här är Neil Young". Här ryms de mjuka jordnära balladerna i vemodig countryskrud likväl som rockigare och stökigare nummer. De tre inledningsspåren; naturlyriska "Beautiful bluebird", existensiella "Boxcar" och långa (18 minuter) blåssmyckade "Ordinary people" utgör själva essensen av det Neil Young står för. Samtliga tre är nyinspelningar av outgivna 70-talslåtar.

Det känns som om mister Young har haft roligt och det smittar av sig på det nyskrivna materialet. Ömsinta "Shining light" är fin, kördränkta "The way" smittande och "Spirit road" är skönt gungande rock. Och på drygt 14 minuter långa "No hidden path" får taggtråden vina en smula också. "Chrome dreams II" bör ingen Neil Young-älskare missa.

Det här är Neil Young

NEIL YOUNGChrome dreams II(Reprise/Warner)PPPP