Undersköterskorna på demensboendet Ängsgården i Piteå kräver att Piteå kommun följer efter regionen och dubblerar deras OB-ersättning.
Vi möts i ett av samlingsrummen för att prata om den ansträngda situationen. Undersköterskorna på demensboendet Ängsgården vill poängtera att regionens personal är väl värda sin lönehöjningen från 1 september. Något som kan ge upp till 10 000 kronor mer i månaden.
Men frustrationen och ilskan är stor över att Piteå kommun inte gör likadant.
– Det blir så orättvist, min fru jobbar inom regionen och vi har ungefär likadant jobb. Nu kommer hon att tjäna dubbelt så mycket som mig, vilket hon är värd så klart, men jag kokar inombords. Det blir en käftsmäll, säger Peder.
Man uppger att personal nu flyr kommunen för jobb inom regionen, industrin eller studier.
– Kommunen planerar även två andra boenden, vem ska jobba där? Folk slutar nu, det blir ett stort tapp. Lönen är väldigt viktig på ett jobb, säger Sara Hedman, vårdbiträde.
"Undersköterska är en skyddad titel numera och vi har blivit stjärnmärkta i demensvård här på Ängsgården, men det är ingenting som syns i plånboken", säger Sara Hedman, vårdbiträde som börjat plugga till receptarie.
Personalen jobbar helger, kvällar och delade turer. I dag ligger OB-ersättningen på 24 kronor i timmen på vardagar, respektive 61,90 på helger och 114,10 på storhelger.
Man konstaterar att OB-ersättning höjts med lite drygt en krona i snitt varje år de senaste 19 åren.
– Det är ju ingenting och följer inte alls med alla andra ökade kostnader. Nu måste kommunen göra en satsning, för att få fler att vilja jobba inom omsorgen och få fler att söka till utbildningen. Vi vill ju att folk ska komma och jobba med oss, säger Anna Ershammar, undersköterska.
"Arbetsmiljö och bra kollegor är så klart viktigt, men ekonomin måste också gå runt. Nu måste kommunen göra en satsning", säger Anna Ershammar, undersköterska. Intill henne Peder Engström, undersköterska.
Personalen beskriver ett givande och roligt jobb, men samtidigt krävande och stressigt, med mycket ansvar som inte syns på lönen. Frustrationen och uppgivenheten är stor och detta med OB-ersättningen blev droppen som fick bägaren att rinna över.
Personalomsättningen är hög, många saknar utbildning och har bristande språkkunskaper.
Man upplever att avvikelserapporterna ökar och att de gamla och anhöriga känner av situationen.
– Det är så synd om de gamla, i slutändan är det de som drabbas, säger Anna.
Planen är nu att dra i gång en namninsamling på alla särskilda boenden och hemtjänstgrupper för att få kommunen att lyssna.
– Kommunen måste ta bättre hand om sin personal, säger Anna.
Men Sara Hedman har redan valt en annan väg och börjat studera till receptarie.
– Jag älskar mitt jobb, men nu är det nog. Det minsta kommunen kan göra är att dubblera OB-ersättningen.