- Det är en svår fråga. Jag började när jag var elva år av en slump. Jag var med i en tävling på skolan och tyckte det var kul. Då var det mest på lek. Sen har det växt fram att det är min grej. Man måste träna väldigt mycket, och tjusningen ligger i att det är upp till mig själv om jag ska lyckas.
Hur tränar man för att bli en bra skidåkare?
- Man måste träna både psyke och teknik. Det är oändligt många timmar som måste läggas ner. Sen är det bra om man har en medfödd vinnarskalle, titta bara på Charlotte Kalla.
Är det en krävande sport på några andra sätt?
- Det har blivit mer av en materialsport, man måste ha många par skidor, det blir ganska dyrt. Sedan är det nästan ett måste med föräldrar som ställer upp och stöttar en, med till exempel vallning och skjutsa på alla de långa resorna till tävlingar.
Vad är speciellt med skidåkare?
- Det är nog att många är väldigt rädd för att bli sjuka, ha ha. Med all den tid man lägger ner på träning är man väldigt försiktig för att inte dra på sig några sjukdomar. Fast jag har slutat bry mig, annars blir man nästan paranoid.
Finns det några fördomar du stött på mot din idrott?
- Ja, många tror att det är världens jobbigaste grej, det var mer av det när man var mindre. Man möts ofta av beundran för att man klarar av att lägga ner så mycket energi och planering på vad man håller på med. Sen är det ibland någon som frågar om allt slem och snor som rinner ner när man tränar, men det är ingenting jag bryr mig om.
Vem är skid-Sveriges största förebild?
- För mig när jag var yngre var det Per Elofsson, att han var så ung och lyckades så bra. Han kände sin kropp och gick sin egen väg.
Ofta hör man folk prata om att "gå in i väggen", kan du berätta lite om det?
- Jag har aldrig gjort det på tävling men det har hänt på träning. Ingenting fungerar, att röra benen minsta millimeter är ett projekt. Man vill bara falla ihop i en hög på marken, och så kanske du har en bit kvar till mål. Det är ingen rolig upplevelse.
Till slut, känner du dig aldrig löjlig i dräkten?
- Nej, jag är så van. Första gångerna kändes det skumt, men då fyllde man ju knappt ut dräkten.