– Vi hade redan börjat med koreografin då vi kom på att vi kunde söka om bidrag från Påpp. När vi fick det beviljat så satte vi igång på riktigt. Det var viktigt att koreografin var klar innan vi började fixa folk som ville vara med, berättar Emelie Granberg.
Med motivationen att sprida intresset dans och få göra en helt egen dansföreställning började tjejerna höra sig omkring bland sina danskompisar och snart var de totalt tio stycken.
– Tre av de som är med är från Luleå, och därför har vi haft mycket heldagar då vi repeterat. Ofta har vi varit i danssalen från nio på morgonen till nio på kvällen, och vi har repeterat minst två gånger i veckan i sommar, säger Alexandra Johansson.
Förutom utspridningen av dansarna så varierar även åldern bland dem väldigt mycket, något som bara är ett plus i kanten för arrangörerna.
– Den äldsta i gruppen är arton och ska börja tredje året på gymnasiet, och den yngsta fyller tretton och ska börja sjuan, säger Emelie Granberg.
– Det är så kul att vi kan vara helt olika åldrar och ändå komma så bra överens genom vårt gemensamma intresse, konstaterar Linnéa Nyman.
Det är så klart mycket att göra och tänka på då man anordnar en dansföreställning, men för tjejerna har det bara flutit på. Sjuttonåriga Emelie Granberg har dansat i nästan hela sitt liv och eftersom hon, av sina två år yngre danskamrater, anses som ”mer erfaren”, så är det för det mesta hon som styrt upp det hela. Trots det så har de ändå gått in med inställningen att alla ska vara lika delaktiga. När UNG frågar dem vad som varit det bästa med projektet råder ingen tvekan om svaret, och alla svarar i kör:
– Att få dansa!
– Och att få bestämma själva hur vi vill ha det. Alla i gruppen är så härliga att vara med, alla kommer med idéer. Ingen tycker att något danssteg är för svårt, utan inställningen är mer ”det här ser kul oss, vi lär oss det”! Vi har verkligen fixat hela koreografin, valt alla låtar och fått det att gå ihop helt själva, med hjälp från Påpp förstås, inflikar Emelie Granberg.
Inför föreställningarna, som har sin första visning i kväll, ligger förhoppningarna på, förutom att ingen ska bli sjuk eller få scenskräck, att göra människor inspirerade och intresserade av att börja dansa.
– Vi vill helt enkelt visa att man inte behöver gå dansklass eller dansgymnasium för att dansa, avslutar Linnéa.