Hundgrenen vid naturbruksgymnasiet har nämligen sedan några år tillbaka nischat in sig på tjänstehundssektorn. Det innebär ett samarbete med Försvarsmaktens avelsstation (tidigare Statens hundskola) i Sollefteå där blivande tjänstehundar, som lever sitt dryga första år i en fodervärdsfamilj, tas emot som daggäster på Grans hunddagis. Där får de en chans att ”väckas” inför kommande träning, men samarbetet innebär också en förenklad rekrytering av fodervärdar – och att Granseleverna får möjlighet att jobba under yrkesmässiga förhållanden.
Hunddagiset är inte öppet för alla. Det finns visserligen privata kunder också, men det är speciellt utvalda hundar, hundar med litet extra ”driv” i sig. Allt för att eleverna ska få så bra utbildning som möjligt.
Bra för alla
Mia Henriksson är ansvarig hundinstruktör med lång erfarenhet av bruks- och tjänstehundar. Hon har tidigare jobbat med hundar vid F 21 i Luleå och är själv aktiv hundägare sen långt tillbaka. Just nu finns fem hundar i familjen. Hon är mycket nöjd med samarbetet hittills.
– Det här är jättebra för alla inblandade, säger hon entusiastiskt.
Några exempel:
Bra för hundarna, som får bra tillsyn och aktivering när matte/husse jobbar.
Bra för Granseleverna, som får nyttig erfarenhet inför sitt kommande yrkesliv.
Bra för försvarsmakten, som får tilltänkta tjänstehundar med väckta egenskaper – inte bara trygga familjehundar.
Bra för blivande hundförare, exempelvis poliser, som kan följa ”sin” hund redan som valp/unghund och få råd och tips av Mia Henriksson, som också fungerar som fodervärdskonsulent.
Pensionerad
När PT hälsar på i hundstallet vid Grans finns både Anja Larsson (hundförare vid polisen i Piteå), Monika Blomberg (fodervärd just nu), Granselever och lärare, samt – förstås – huvudpersonerna själva, hundarna, på plats. Anja Larsson berättar att hon tvingats pensionera erkänt duktiga knarkhunden Iro, som blivit tio år. Iro hann spåra knark i mängder, hitta flera försvunna personer och ta fast en hel del tjuvar under sin karriär. När han nu njuter en berättigad pensionärstillvaro, finns en ny hund vid Anja Larssons sida. Det är Försvarsmaktens Hassa, en ung schäfertik som testades och godkändes för sitt nya jobb så sent som i oktober. Nu har hon flyttat hem till Anja och utbildningen har startat.
– Som hundförare har vi träningsdag med hundarna en gång i veckan, men i och med att Hassa är så ung och har så mycket att lära får jag ibland två träningsdagar per vecka då det går att kombinera med jobbet, berättar hon samtidigt som hon tar ut Hassa ur bilen.
”Hundmingel”
Tiken är fokuserad på matte, men kanske något ungdomligt entusiastisk i överkant. Och fodervärdskillen Hockey, som finns på dagiset varje dag medan matte Monika Blomberg jobbar, är än ystrare. Att få båda hundförarna och båda hundarna på en och samma bild visar sig vara litet svårt ...
Larsson berättar att samarbetet med Grans betyder mycket för Pitepolisens hundförare.
– Vi är här och tränar, har pass tillsammans med eleverna och passar på att ”mingla” litet, kanske väcka någons intresse för att bli polis. Sen är kontakterna med Mia viktiga, hon har ju lång erfarenhet och kan ofta komma med värdefulla tips för träningen.
– För att inte tala om vad samarbetet betyder för mina elever...! konstaterar Mia Henriksson.
Viktigt steg
Linda Rautio, från Kiruna, går andra året på Naturbruksgymnasiet. Hundar är hennes liv och utbildningen ett mycket viktigt steg i hennes utveckling.
– Jag hoppas kunna jobba yrkesmässigt med hundar, på hunddagis eller något sånt, och utbildningen här är kanon – just att vi får jobba med andras hundar och så ”drivna” hundar är jättebra. Man lär sig verkligen hela tiden, säger hon samtidigt som hon tittar till tassarna på en av schäfrarna.
Enkel djursjukvård, plus hanterandet av hundarna under lek, rastning och skötsel, är viktiga delar. Men någon regelrätt träning bedrivs inte. Det får de nya ägarna ta sig an senare.