– Jag fick höra ett fasligt liv därifrån. Månntro man slaktar grisar så här dags, noterade en person som vid ett tillfälle passerade förbi Blåmyran, och fortsatte sin berättelse:
– Men ve och fasa, vad ser mina ögon. Sju karlar och en kvinna i överlastat tillstånd röra sig vimmelkantiga i en liten stuga. På bordet står en ganska vördig kagge, som inte får vila för mycket.
Enligt berättelsen, publicerad som insändare i tidningen, kom kaggens ägare, under rusets inflytande, på att han hade häst och vagn på plats Han fick då för sig, efter festen i stugan, att färden skulle gå vidare till Roknäs.
Sagt och gjort. Kaggen lastades på vagnen. Fyra svagbenta karlar i det festande sällskapet tog plats på vagnen för att se till kaggen skulle stå stadigt under färden.
I närheten av Roknäs slutade lustturen med att körkarlen förde hela sällskapet i diket. Tre personer, som befann sig i närheten, skyndade sällskapet till hjälp och lyckades få häst och vagn ur diket. Till sällskapets glädje stod brännvinskaggen pall varefter färden fortsatte i fullt trav till Roknäs.
Senare meddelas att en av deltagarna i festen, den som skaffade de andra sprit, dagen efter sökte upp värdinnan för festen i Blåmyran och gav henne på ”söta knölen” . Det resulterade i att domare och nämndemän sammankallades i Öjebyn för att ta sig an ärendet.
Vid ett senare tillfälle drogs också inför tinget ett beslag som fjärdingsmannen i Sjulnäs gjort i Blåmyran. Där fanns vid ett tillfälle en hembränningsapparat hos en person. Apparaten hittades i ladugården.
Det var till Blåmyran den äkta mannen från Öjebyn gav sig iväg för att försöka få tillbaka sin hustru, som övergett honom och deras gemensamma dotter. Kvinnan hade lämnat sin äkta man och under närmare två års tid hållit till i Blåmyran. Enligt uppgift skulle hon ha haft ett intimt förhållande med en yngre man i familjen, vilket senare intygades av en person som varit inneboende.
– En gång såg jag hustrun från Öjebyn ligga i samma säng som den unge mannen i familjen.
Den äkta mannens försök att övertyga hustrun att återvända till familjegemenskapen i Öjebyn gav inget vidare resultat, då kvinnans beskyddare gick emellan. Mannen kallade då på förstärkning, en person som erbjöd sig att försöka förmå kvinnan att lämna Blåmyran. Denne gav sig iväg till platsen, men utan resultat. I sin tur tog han hjälp av en annan mansperson och beredde sig då tillträde till huset i Blåmyran och skulle då ha slagit på dörrposten så att dörren gick sönder varefter de två personerna, som uppgavs vara berusade, tog till handgripligheter. Ett uppträdande som enligt tidningen resulterade i ”kalabalik”.
Fastighetsägaren i Blåmyran anmälde sedan de två männen, som enligt landsfiskal Karl Baudin vilken företrädde målsägaren, skulle ha gjort sig skyldiga till hemfridsbrott, skadegörelse och misshandel.
När ärendet drogs inför tinget skilde sig berättelserna åt om vad som hände på platsen.
Svarandena hade inkallat fem vittnen, vilka sammantaget gav familjen i Blåmyran mindre tilltalande vitsord.
Svaranden framhöll att avsikten med det andra besöket var att en av männen glömt en hatt, vilken han ville få tillbaka. I det sammanhanget framfördes anklagelser som utmynnade i att en av personerna lovade märka husägaren. Hustrun i huset påstods ha tagit ett föremål, en kniv eller en fil och därefter tilldelat en av männen ett slag över handen.
Angående dörren ansågs den ha fallit ner när man öppnade dörren. Detta på grund av dålig limning.
Ett av vittnena berättade senare att den angripne mannen efter händelsen var ombunden över huvudet och hade blåmärken som sträckte sig nedåt hakan samt uppvisade ett par centimeters sår i ena handen
De åtalade var inte tidigare straffade.
Vid tinget i Öjebyn beslutades inledningsvis att nämndeman Petter Anton Sjöberg i Roknäs skulle verkställa förundersökning beträffande svarandena. Enligt förundersökarens åsikt hade svarandena begått hemfridsbrott under inflytande av ett tillfälligt spritmissbruk.
Svarandena bestred hemfridsbrott och misshandel och att besöket i Blåmyran inte kunde anses brottsligt.
– Det var tvärtom i god avsikt för att dottern skulle få träffa sin mamma.
När målet slutligen avgjordes meddelade rätten att den ogillade åklagaren och målsägarens i målet förda talan ”eftersom det ej visats att svarandena så förfarit, att ansvar i åtalade avseenden kan dem ådömas”
Svarandena fick själva vidkännas sina i målet havda kostnader. Av vad som framgår av de kyrkliga handlingarna förblev mannen och kvinnan från Öjebyn fortsatt gifta med varandra.