"Bårte flecken låkte hä fusteven"

Var det bättre förr än nu? Vi kan bara se på småbyarna runt omkring.
Man sådde samma säd år efter år, följden blev att skörden blev dålig.
Men sen kom cykeln och då blev sädet utblandad och resultatet blev mycket bättre. För att inte tala om bilens intåg, då blev resultatet fulländat.

Det var inte det jag tänkte skriva om. Utan om 1940-talets ungdomar i byarna. Då fanns det arbete. Om inte annat så fanns det arbete i skogen. Kolvedshuggning till exempel. Man fick 1,10 för ett res som var en meter högt. Sen fanns det hyggesrensning.
Jag minns att vi handlastade järnvägsvagnar med massaved eller propsen, som dom kallade det, om nätterna efter spåret. Man axelbar efter halkiga landgångar.
Det fanns också i regel ett sågverk i varje by som flyttades mellan olika avverkningar och dom behövde stabbläggare eller slangare som dom kallades. Sen var det flottningen om sommaren. Dom flottade Piteälven, Vistån, Tjartjebäcken och många andra småbäckar.

Skulle vi ut och roa oss så var det att ringa runt byn och försöka få ihop ett taxigäng. Sen klädde vi upp oss i vitskjorta med en lös papperskrage och grammonfonslips och kostym. Sen åkte vi till Storstugan i Moskosel eller till föreningshuset i Arvidsjaur. På sommaren var det Paviljongen.
Men oftast åkte vi till Astoria i Lauker. Dom hade i regel de bästa orkestrarna. Men för det mesta var det "Cariocka", Enar Åmans trop eller Jyllings orkester som spelade. Om jag inte minns fel fanns det också en orkester som hette Dixi.
Det var många dofter man fick insupa.
"Bårte flecken låkte hä fusteven och bårte karan hästteven. Men det var dofter man var van vä så hä var normalt. Om man löckese få fåle en fleck hem efter dansen så vare int bara å ta för sä. På den tiden fanns inga p-piller som dom var rädd för att bli barnut.
Man kämpe hela natta för å komma åt och de så småningom på morganssidan skull bära dell, så var ma i regel så upphetsad att iblan bara vart e stjäggskott. Sen hadd flecken en sorts byxgördel som var så snev att om man löckelse få in handa fick man vita fingrar. I hadd vita fingrar i tri vecko innan i komme åt ".

Sen är det vissa episoder jag kommer ihåg. I Moskosel hade dom en dansbana,inte så lång ifrån där kyrkan nu står. Jag var där en gång.
"Man hade ruste sig en gummi i plånboka som man vise kompisa att nu skulle bara dell. Hä var en kvinn där som sålde varmkorven och då i skull köp en varmkorv och släit upp planboka så åluckese hä att gumme får ini korvgroita. Hon stängd båra lucka och öppne nästa. I tråu att i aldrig ha vorte så rö oppe öga nagen gang som då. Och varenda gång jag träffe na seda så fline hon åt mä.
Sen en annan gång jobbe i på järnvägen på en station efter inlandsbanan.
I bodd i en uthusläng so i hade hyrt. En kväll knakke de på dörrn och i öppne endast iförd kortkalsongen, då i trodd he var jobbarkompisen. Men utanför dörren stod en blond vacker flicka som stammande fråge om jag kunde komma på käringbalen som dom skulle ha på lördag.
Men hon titte mest på mina kalsonger som var vita men rödfärgade framtill. Det var så att det hade regnat under dagen och jag hade en röd toppeluva som jag hade stoppat i fickan när den blev blöt hade den färgat av sig så kalsongerna var rödfärgade framtill.
Jag hade roligt på käringbalen och vad det blev av flickan talar jag inte om." Det är en vacker saga som aldrig kommer igen.