VÀninnorna Inger Sjöström och Vivianne Rudholm vÀxte upp tillsammans i ett av PiteÄs barnrikehus."Det finns mÄnga minnen frÄn barndomen som Àr bevarade", sÀger Inger Sjöström.
Den första maj 1947 flyttade Inger Sjöström in i mellersta gulmÄlade huset i en tvÄa pÄ bottenplan tillsammans med sin mamma Ann-Marie och sin storasyster och lillebror. DÄ var husen pÄ Djupviksgatan 25, 27 och 29 nybyggda. Huset dÀr de bodde kallas Àn idag för Ann-Maries hus fast det Àr lÀnge sedan hon bodde dÀr.
â Mamma blev ensamstĂ„ende med tre minderĂ„riga barn och hon blev den första hyresgĂ€sten som flyttade in. Jag var tre Ă„r, min lillebror var tvĂ„ Ă„r och min storasyster fyra. De som skulle bo i barnrikehus var ensamstĂ„ende mödrar med fler Ă€n tvĂ„ barn. Det har tidigare funnits barnrikehus bĂ„de i Munksund och i Ăjebyn men de Ă€r rivna sedan lĂ€nge, berĂ€ttar hon.
Inger Sjöström, 77 Är, minns att hon som barn fick gÄ in till stan för att betala hyran.
Att tillvaron blev bÀttre för mÄnga barnfamiljer i de sÄ kallade Per Albin-husen var det ingen tvekan om.
âDe familjer som tidigare hade trĂ€ngt ihop sig i en dragig vindsvĂ„ning fick flytta in i vĂ€rmen. Barnsjukdomar som scharlakansfeber och röda hund minskade nĂ€r man fick tillgĂ„ng till badkar och kunde tvĂ€tta sig ordentligt. DĂ„ fanns det inte vacciner som det gör idag, sĂ€ger Vivianne Rudholm.
Trean pÄ Djupviksgatan har varit Vivianne Rudholms familjs hem i 70 Är. Hit flyttade hon tillsammans med sex syskon och sin mamma efter att hennes pappa hade dött. Idag bor en annan familj dÀr.
PÄ andra vÄningen fick hennes mor en lÀgenhet 1957.
â Pappa som jobbade pĂ„ Lövholmen hade en tjĂ€nstebostad, men nĂ€r han dog fick vi inte bo kvar. Mamma var dĂ„ nybliven Ă€nka med sju barn. Hon hade tur och vi fick tre rum och kök snett ovanför Ingers familj. Paret som bott dĂ€r innan hade inga hemmavarande barn och var tvungna att flytta. NĂ€r barnen var utflugna fick man inte lov att bo kvar, sĂ„ var reglerna, sĂ€ger hon.
Vivianne Rudholm har kvar en pÀrm fylld pappper. Det Àr information om lÀgenhetsskötsel som hennes mamma sparat genom Ären.
Efter sin mammas bortgÄng 2004 övertog Vivianne lÀgenheten och hon flyttade dÀrifrÄn 2016.
â I 70 Ă„r har trean varit familjens hem. NĂ€r jag tog över ville alla barnbarn fortsĂ€tta att hĂ€lsa pĂ„ i mormors lĂ€genhet, sĂ€ger hon.
Inger Sjöström och Vivianne Rudholm tror att det Àr miljön kring Djupviksgatan som mÄnga PiteÄbor Àr rÀdda om och vill bevara.
De minns sin barndom som trygg och lycklig. Som mest var det 19 barn i deras hus. Djupviksgatan tog slut efter det tredje barnrikehuset. DÀr LF Arena stÄr idag var det kor som betade pÄ Àngarna.
â Vi sĂ„g Djupviken och dĂ„ fanns inte Kvarngatan och Museigatan. Vi var femtiotalet barn allt som allt. De Ă€ldre hittade pĂ„ lekar som kurragömma och tjuv och polis. Lekkamrater fanns alltid och vi fick lĂ€tt ihop ett fotbollslag. De flesta av oss var i samma Ă„lder och vi gick i skolan tillsammans. NĂ€r vi blev lite Ă€ldre lĂ€rde vi pojkarna att dansa nere i pannrummet. Oj! Vad mycket roligt vi hade med smĂ„ medel, sĂ€ger Inger Sjöström.
"Jag minns hur mammorna turades om att stÀda i trapphuset. De skurade och det var alltid rent och snyggt" sÀger Inger Sjöström.
StÀdning av trapphusen turades kvinnorna om att sköta om. De skurade och höll rent,
â Gu' nĂ„de om man levde om i trapphusen, det var strĂ€nga regler pĂ„ det. Man har blivit uppfostrad med herrans tukt och förmaning. Alla mammor sĂ„g till varandras barn och sa till om man gjorde fel. Man brydde sig om varandra och det fanns stor vĂ€rme och gemenskap.
"Nog var det mÄnga gÄnger tufft för min mamma. Men om inte barnrikehusen hade funnits hade vi haft vÀldigt smÄ möjligheter, sÀger Vivianne Rudholm,78 Är.
Vivianne som nu bor pÄ centrumrÄdet och Inger som bor pÄ PrÀstgÄrdsgatan har följt debatten om husen bÄde i tidningen och pÄ sociala media. Det Àr inget lÀtt beslut.
â Man har ju sett det som har lagts ut pĂ„ Facebook och jag har lĂ€st insĂ€ndare. Man har förstĂ„else för de som bor dĂ€r, för det Ă€r en speciell miljö kring Djupviksgatan som borde bevaras. Samtidigt kan jag ocksĂ„ förstĂ„ Pitebo, att de vill bygga nytt för det Ă€r ett fint lĂ€ge och man kanske kan fĂ„ ut 35 lĂ€genheter istĂ€llet för 12, sĂ€ger bĂ„da om husen som de fortfarande hĂ„ller kĂ€ra.
Husen vÀrmdes till en början upp med vedeldning, senare sattes oljepanna in. "Vi hade en vaktmÀstare som eldade och han handskottade Àven snö framför husen", minns Inger Sjöström.