När jag pratar med genusfotografen Tomas Gunnarsson är det första som slår mig att jag faktiskt gjorde ”ängeln” samma morgon. Då, i studion, när vi tog bilder till en reklamkampanj.
Mitt misstag svider lite, men på ett sätt är det bra, för jag kommer aldrig att göra om det igen.
På ett sätt ett i-landsproblem. På ett sätt viktigt.
När man ska ta bilder i studion finns det många parametrar att ta hänsyn till. Matcha den röda stolen? Frisyren som inte kan vara för rufsig om bilden ska friläggas. Tillräckligt mycket smink så att inte ögonen försvinner i studiobelysningen. Vad ska kläderna förmedla? Ansiktsuttrycket, det där tidningsneutrala. Inte glad men inte sur eller likgiltig. Säg det med blicken.
Och vart ska man hålla armarna? Inte skreva. Inge något slags förtroende.
Samt – vilka placeringar på tidnings- och hemsidan ska bilden få till slut.
Efter att ha samtalat med Tomas Gunnarsson tidigare i veckan får jag applicera även genustänket i framtiden. Nog har jag det i mitt medvetande, men ärligt talat har det varit förpassat rätt långt bak på sistone.
Men. Jag gjorde alltså posen ”ängeln” på bilden. Läs mer om den här intill, då tror jag du förstår varför jag aldrig omedvetet kommer att göra om den.