Där antecknades även hos vem hon placerades. Hon var född 1911 och kom som fosterbarn till bonden Johan August Viklund och hans hustru Anna Augusta i Höglandsnäs, som bägge då var i 40-årsåldern och barnlösa.
I kyrkboken antecknades att Anna-Lisas föräldrar var okända.
1927, 16 år gammal, beslutade häradsrätten i Piteå att Anna-Lisa fick adopteras av makarna Viklund. Då fanns helt plötsligt ett efternamn på henne, Jansson.
Vid närmare efterforskning visar det sig att hennes biologiska mamma var 21 år när Anna-Lisa föddes. Det finns vidare en adress i Stockholm där modern bodde. Hon hade senare gift sig och blev änka 1948. Biologiska modern levde fram till 1966.
Vad vi vet av de offentliga rapporter, från de inspektioner som gjordes i Hortlax, är att hon fick ett tryggt hem i Hortlax, närmare bestämt i Grundvik. Där hade Johan Viklund 1908 övertagit ett hemman efter sin far.
Adoptivfadern avled 1959 och adoptivmodern 1961.
Anna-Lisa togs in på Barnhuset i februari 1912 mot en avgift av 600 kronor och kom i början av september 1912 till Hortlax.
Av inspektionsrapporTerna framgår att den biologiska modern 1918 gjorde ett besök i Hortlax och även i samband med konfirmationen.
När Anna-Lisa konfirmerades den 22 maj i Hortlax fick hon en bibel av kyrkoherde Axel Wännman som i denna lämnade henne följande minnesord från Johannes evangelium 15:7 "Om I förbliven i mig och mina ord förbliver i Eder, så mån i bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras Eder.
Konfirmationsbibeln var säkerligen en kär tillhörighet, men som efter Anna-Lisas död var på väg att kastas bort men som räddats till eftervärlden.
De inspektörer som besökte hemmet i Hortlax har noterat att hon vistades i ett mycket snyggt trevligt och välbärgat hem.
Vid sista inspektionen 1926 finns antecknat i journalen "Ett mycket gott hem och präktiga föräldrar. Flickan välartad, lydig och snäll"
Om Anna-Lisa Viklund vet vi att hon också var en bedjande människa livet igenom. Hon valde att följa Jesus på hans väg, och fick 1939 sitt andliga hem i Filadelfiaförsamlingen i Hortlax. Hon var också under många år söndagsskollärare i församlingen. Hon var i närmare 50 år engagerad i församlingens barnarbete och skötte även under många år organistsysslan. Hon lade även ner ett intresserat arbete inom Röda korset.
Yrkesmässigt arbetade hon som sömmerska. Hon köpte en symaskin och åkte runt till hemmen i olika byar, med symaskinen på pakethållaren och utförde sina arbeten. Hon ordnade även kvällskurser i sömnad och hade även en syateljé i hemmet i Grundvik, dit familjen senare flyttade.
På litet äldre dagar, 57 år gammal, tog hon körkort. Hon var kort i växten vilket gjorde att hon knappt syntes när hon drog vägarna fram i sin bil, för att utföra sina arbeten eller till de olika församlingsmötena. Hennes hjärta klappade varmt för medmänniskorna och hon gjorde många gånger besök hos gamla och sjuka. Med bilen skjutsade hon också barnen till och från församlingens barnarbete.
Anna-Lisa slöt sina ögon för evigt i april 2003. Viklund, som var ogift, bodde sista tiden i Hortlaxgården.
Det var många fosterbarn som placerades ut i olika församlingar i södra Norrbotten. De flesta av dem hade fötts på Allmänna Barnhuset i Stockholm och som oftast placerade barnen på landsbygden. Allmänna Barnhuset var en viktig institution för att placera fosterbarn, från slutet av 1700-talet och ett par decennier in på 1900-talet.
Att ett flertal barn placerades efter Norrbottenskusten berodde bland annat på att det då gick att åka både tåg och ångbåt hit. Säkerligen spelade det också en stor roll att det här fanns en eller flera aktiva fosterbarnsombud, personer som förmedlade barn till presumtiva fosterföräldrar.
Till Hortlax kom också Barnhusbarn 1213, Nils Erik Holger. Han fick sitt hem hos Ernst Axel Belander. I kyrkboken står han antecknad som "son av okänd moder" och föddes 1916 i Örebro. I marginalen har dock prästen antecknad ¼ 1879, som säkerligen är modens födelsedatum.
Nils Erik Holger bar efternamnet Belander när han avled 1980. Han var då gift och bosatt i Falköpings kommun.
I Bergsviken fick en pojke sitt hem hos en bonde. En pojke som kom som ambarn till Barnhuset 1915. Han blev först utplacerad i Stockholm för att i maj 1916 återlämnas till barnhuset och en månad senare komma till Bergsviken.
Av inspektionsrapporterna framgår att han kommit till ett välbärgat hem med rejäla och präktiga föräldrar. "Gossen okynnig i skolan och ej riktigt ärlig, uppförande i skolan bra, men lat, framgår vid senare inspektioner och att han dessutom var snäll men mycket livlig. Det rapporteras också att pojken inte var intresserad för jordbruket och att han senare arbetade i en såg med en dagspenning på sex kronor. Kyrkoherde Wännman gav honom vid konfirmationen 1928 de bästa vitsord.
"Okända föräldrar", skrev Arvidsjaurs kyrkoherde om ett barnhusbarn som kom från Göteborg. Hon hamnade på barnhuset mot en avgift av 800 kr för att sedan hamna i en Arvidsjaursby.
"Föräldrarna mycket rädda om flickan, vårdar henne som en ögonsten. Flickan ser snäll och trevlig ut och vet ej om att hon är barnhusbarn".
Något år senare får hon veta sitt ursprung och där det sedan i inspektionsrapporten noterats: "ivrig att få reda på vem modern är".
Hon var vidare enligt noteringarna eftersökt som arbetshjälp i olika hem genom sitt ordningssinne och sin raskhet.
Ur arkivhandlingarna kan utläsas att det inte hos alla bara var längtan efter barn och att göra en insats som låg bakom att ta emot fosterbarn. Många såg det också som ett ett sätt att få arbetskraft till en gård, många blev barnpigor i en familj.