Årets musikaliska happening en tillbakablick
Årets musikaliska happening är också retrospektiv. För ett par veckor fick jag en tung box med fyra cd-skivor som förtjänstfullt sammanfattar den svenska progressiva musiken mellan åren 1967-1979. Nostalgi, visst, men framför allt kreativitet och hög konstnärlig skicklighet.
Att se Bob Dylan live i Globen är värt att nämna när 2007 ska summeras. Ett vårsoligt Stockholm, men också en konsert som i sina stunder nådde rätt fin höjd, men pratar verkar farbror Bob ha slutat med.
Det är inte enkelt att välja ut årets fem bästa skivor av de drygt 100 plattor som jag har recenserat i år. Jag plockar ut ett 15-tal och väger lite fram och tillbaks, men efter en stund är det nog ändå rätt enkelt. Det blir oväntat spretigt och jag vet inte om det är åldern, men de lite rockigare akterna hamnar en bit längre ner. Dessutom levererade inte Detroit Cobras, Marilyn Manson, Turbonegro och White Stripes riktigt det jag hade hoppats. Därmed inte sagt att det är dåliga skivor.
   Neil Young
- Chrome dreams II
Det må vara att denne man tillhör de riktigt stora elefanterna och kanske inte alltid gjort självklara skivor, men det här albumet är i klass med det bästa den gamle kanadensaren släppt. Jag vill hävda att det är själva essensen av Neil Young.
   Patti Smith - Twelve
New York-rockens drottning tolkar rockklassiker med ett ofta nedtonat och själfullt musikaliskt anslag. Det handlar om en enda lång vällustig rysning och den som ännu inte hört hennes version av Nirvanas "Smells like teen spirit" bör genast göra det.
   Manu Chao
- La radiolina
Rock’n’roll med latinosväng och är man inte på partyhumör så blir man det garanterat efter att skruvat upp Manu Chaos livsbejakande och svängigt glädjefnattiga musik. Till och med träben vill dansa när det vibrerar som hetast.
   Kent - Tillbaka
till samtiden
Trodde kanske inte att Kent skulle hamna på min årsbästalista, men värmen och vemodet som sköljer över mig i de väl avvägda melodierna får mig att kapitulera. Jocke Berghs texter är dessutom det närmaste svensk populärmusik kommer poesi.
   Anders F Rönnblom - Underground (vol 1, renoverat paradis)
Den här mannen har gått vid min sida i över 30 år och jag tröttnar aldrig på sällskapet. Här faller alla bitar på plats och jag konstaterar att det här är ett av hans allra bästa album.
   Bubblare:
Baby Woodrose - "Love comes down", The Carny - "The Carny", Stereophonics - "Pull the pin", The Perishers - "Victorious", Monster Magnet - "4-way diablo".
Så jobbar vi med nyheter