Videon är inte längre tillgänglig
Matilda Tuomela är en av Europas toppdansare inom west coast swing. Här ger hon en inblick i dansvärlden. Om utlandsresor, att dansa till gryningen och att hitta rätt i livet.
.
Det är svårt att förstå vad som verkligen krävs när man ser en amatörfilmad dansvideo på nätet. Kanske för att vi som folk är bortskämda med tylliga klänningar, glanslockade hår och hårdrepeterad dans till glittrande strålkastare.
Själv säger Matilda Tuomela att hon kan fastna vid datorn och klicka sig vidare mellan dansfilmer på Youtube i evigheter. Och det finns hur mycket som helst att titta på, när entusiaster världen över filmar danstävlingar med sina telefoner och lägger ut på nätet.
Själv tillhör Matilda Tuomela toppskiktet inom pardansen west coast swing i Europa. Hon kombinerar lärarstudierna med att jobba som danslärare – och så reser hon utomlands för att träna och tävla. Varannan helg packar hon sin väska och åker iväg.
.
Vad är då west coast swing?
Det sägs att dansen har sitt ursprung i lindy hop. Den kommer från USA och är en improviserad och smidig swingdans som utövas i par.
West coast swing är grunden för dansen i replokalscenen i filmen ”Hot rod gang” från 1958. Trettio år senare blev den Kaliforniens officiella dans.
– Det som lockar mig är variationen och möjligheten att göra dansen till sin egen. Det är en mångsidig dans och influenserna varierar, nu hämtar många dansare inspiration från hiphopen. Jämför man west coast swing nu och för tio år sedan så fortsätter den att utvecklas och anpassas, det tycker jag om. Många gillar också att man kan dansa till sin egen favoritmusik. Bara det är fyra fjärdedelstakt kan man dansa till pop, rock, r’n’b och gammal bluesmusik, säger Matilda Tuomela.
.
Förutom att Matilda Tuomela dansar intensivt studerar hon till lärare på Institutionen för konst, kommunikation och lärande i Piteå.
– Jag har alltid varit dragen till läraryrket och tycker att kombinationen matte och dans är jättebra. Jag blir klar i juni och flyttar tillbaka till Stockholm vid jul för att skriva min C-uppsats, säger hon.
Den här terminen har Matilda Tuomela ingen dans på skolschemat, men försöker ta någon klass då och då. Hon dansar också poledance och har en stång hemma.
– Men enda anledningen till att jag tränar annan dans är för att bli bättre på west coast swing.
.
Varannan helg reser hon till danskonvent som anordnas på olika platser i Europa.
– Man tror kanske att det är som i ”Let's dance", men vi håller i alla fall till i ball rooms på hotell så en liknelse med "Dirty dancing" passar nog bättre. På dagarna är det träning, sedan är det tävling och till sist dansar vi socialdans hela nätterna, säger Matilda Tuomela.
Den vanligaste tävlingsformen går till så att man lottas en partner, presenteras för musiken och skapar i stunden.
– När dans är koreograferad finns det få överraskningar och för mig försvinner spänningen. Visst kan en bra koreografi vara kul, men att se ett par dansa så synkroniserat att det ser ut som om de läser varandras tankar är otroligt spännande.
Matilda Tuomela har dansat west coast swing i sex år och räknas nu till de fyrtiotalet dansare i Europa som nått allstar-nivån. I Sverige finns det en till sådan dansare. Nästa nivå är klassen champion och dit är det svårt att nå.
.
Resorna, ja. Förra året var Matilda Tuomela utomlands för att dansa tjugo gånger.
– Vinsterna i danstävlingarna är ofta inträde till ett nytt konvent och jag är expert på att hitta prisvärda flygresor. Jag är ekonomiskt lagd och det är billigt att bo som student i Piteå. Sedan jobbar jag häcken av mig alla lov.
I somras förverkligade Matilda Tuomela ytterligare en dansdröm.
Då flög hon till USA, för att möta sin dans på dess födelseplats.
– Det bästa jag vet är att hitta nya favoritdansare och där var verkligen alla blanka kort, så är det ju inte längre i Europa, säger hon.
.
Går man tillbaka till grunden var Matilda Tuomelas första kärleksmöte med dansen magdans.
– Som tioåring började jag jazzdans. Jag kände ingen passion utan tyckte att det var ganska tråkigt. Det gick rätt dåligt, faktiskt.
Men hon höll i och som sextonåring hittade hon magdansen.
– Det var ett annat sätt att röra kroppen som jag gillade mer, där fanns något som tilltalade mig.
Nästa danshållpunkt upplevde hon två år senare.
Då var det kärlek vid första ögonkastet.
Matilda Tuomela hittade salsan.
– Jag visste att jag ville hålla på med pardans och upptäckte salsan, som är hyfsat enkel. I Stockholm kan man gå ut på olika ställen och dansa varje kväll. Om jag stannade hemma en natt så fick jag abstinens. Det var så roligt! Man blir en community, en slags familj.
.
Men efter en tid blev livsstilen ohållbar.
– Jag kände mig kluven, åkte iväg hemifrån med tre par skor och tre matlådor. Jag jobbade eller pluggade på dagarna och dansade kvällar och nätter. I längden gick det inte ihop.
Därför valde Matilda Tuomela att satsa på dansen även dagtid.
Efter en tid upptäckte hon något annat.
Många från salsafamiljen försvann. Och de kom inte tillbaka.
– Jag började på allvar undra vart de tog vägen. Det visade sig att de hittat – west coast swing. Jag blev nyfiken och upptäckte direkt att det var mycket svårare än allt jag testat innan.
Men så såg hon några videor och tyckte det var "hur häftigt som helst".
– Jag drogs till dansstilen och när vi väl kom överens kändes det som om jag kunde kasta alla andra danser åt sidan. West coast swing har allt!
.
Vad är då kärnan i upplevelsen?
– För mig uppfyller dansen ett djupgående behov, det är en grundläggande ordlös kommunikation med andra människor. Att tillsammans med en person skapa och improvisera i ögonblicket, att få uppleva den närvaron och kontakten är så kraftfullt!
Ett av Matilda Tuomelas vackraste ögonblick, som återkommer med jämna mellanrum, är gryningstimmen efter en danshelg någonstans i Europa.
– När alla har dansat sig svettiga genom natten och väntar på att hotellet ska servera frukost. Jag brukar tänka på det då, att alla är så jävla vackra klockan sju på morgonen.
Men, säger Matilda Tuomela, att dansa en hel helg och sedan resa hem direkt till skolstart måndag morgon gör att hon åldras i förtid. Därför begränsar hon resandet till varannan helg.
Men dansstegen, improvisationen och umgänget fortsätter. I Berlin. I Warszawa och Milano.
Och i London till nyår.