"Att kunna säga: Jag har släppt en bok, vad har du gjort? Det är en häftig upplevelse", säger Alexander Degerman.
Alexander Degerman har just gått på semester från sitt yrke som snickare när PT möter honom vid en parkbänk ute i sommarvärmen. I handen håller han sin nysläppta bok "Allting är relativt men ingenting är självklart".
– Det kändes nervöst innan den gavs ut eftersom den är väldigt personlig. Man är ju alltid sin egen största kritiker och att då kunna känna sig helt nöjd är jättesvårt. När jag läser den i dag, då jag har hunnit smälta det hela, måste jag någonstans ändå säga att jag har fan i mig lyckats.
Alexander Degerman släppte nyligen sin debutbok "Allting är relativt men ingenting är självklart". Han är redan på gång med sin andra bok.
Boken, som är en självbiografi med inslag av poesi, handlar om sorger, lögner, filosofier och existentialism där allting är relativt men ingenting är självklart, berättar han.
– Jag vill ge läsarna en känsla, vilken den är spelar mindre roll. Jag bjuder även in läsarna till att lära känna mig bättre. Boken har också inslag av lögner. Tanken är att låta läsarna själva få avgöra vad som är sanning för att de enklare ska kunna göra sina egna tolkningar.
Alexander har haft ett intresse för det skrivna ordet sedan barnsben, vilket har resulterat i otaliga dikter och texter genom åren. I början av tonåren gled han ifrån skrivandet, för att sedan återuppta det igen för snart tre år sedan. När suget smög sig på köpte han ett kollegieblock och började skriva för hand.
Ett utdrag från boken.
– Jag slutade på grund av skrivkramp, men den släppte i takt med att min trygghet ökade med åldern. Om jag får citera mig själv från boken skulle jag säga: "Tanken har väl slagit mig ibland att tanken av att öppna sig för folket omkring mig har manifesterat sig till skrivkrampen jag burit på under flertalet år". Sedan blev det en bok, säger han och nickar mot den nysläppta boken.
Skrivandet har varit hans sätt att uttrycka sig på ett sätt som känns tryggt. Även om man inte kan tro det när man träffar honom, beskriver han sig själv som blyg. Som barn diagnostiserades han med autism, något som gör att det sociala kan kännas utmanande i vissa stunder.
Alexander Degerman har just släppt sin första bok. "Det har varit väldigt renande", säger han om skrivprocessen.
– Jag har alltid upplevt att jag är bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal då jag får mer möjlighet till att tänka efter. Man kan ångra sig, ta bort, göra om och risken för missförstånd minskar.
I vissa delar av boken beskriver han även sin egen upplevelse kring hur det är att ha en autismdiagnos.
"Jag kommer aldrig att bli som er, men vad hade jag inte givit för att bli som er?", står det på en av sidorna.
– Hade jag fått alternativet att inte ha den här diagnosen så hade jag absolut övervägt det. Jag känner mig annorlunda på många sätt. Man får ofta höra hur tråkig världen hade varit om alla vore likadana, men jag har ofta tänkt hur skönt det vore att få känna sig som alla andra, även om jag är väldigt högfungerande, säger han och tillägger:
– Autism har även många positiva sidor. Jag tänker utanför ramarna och är kanske inte som den typiska svenssonmänniskan.
Alexander berättar att det finns fördomar kring att alla personer med autism är på ett visst sätt, något som han önskar att det fanns mer kunskap kring.
– Autism är ett sätt att vara och alla har sina egna, unika upplevelser av hur det är att leva med det. Bemöt personer för vilka de är. Alla människor är lika mycket värda, med eller utan diagnos.
Släppet av den första boken har gett honom mersmak. Redan nu är han i full gång med sin andra.
– Det känns spännande, mer än så avslöjar jag inte nu.