Den andra rättegångsdagen i Luleå tingsrätt inleddes med att syskon till de två männen som mördades i sitt hem fick berätta om deras liv. Fram träder en bild av ett manligt par i 60-årsåldern som levt tillsammans sedan 1990-talet. Den ena var mer utåtriktat, medan den andra var lite mer tillbakadragen. Båda hade problem med hälsan. Den ena har nyligen gått i förtidspension och den andra jobbade deltid. På grund av sjukdom orkade de inte åka och hälsa på familjen så ofta.
– Det känns overkligt, berättar brodern till en av männen som samtidigt som han försökt att hålla ihop själv varit ett stöd till deras äldre mor som tagit det väldigt hårt.
Sedan var det de åtalades tur att ger sin syn på vad som hände före och efter mordet på de två männen. Den 40-årige man som tillsammans med en 31-årig kvinna står åtalad för grovt rån och grovt vållande till annans död inledde med att säga att offren inte förtjänade att dö.
– Jag vill nämna att det är en tragedi att två människor blivit bragda om livet. Oavsett vad de har gjort så förtjänade de inte det.
40-åringen berättade nu mer ingående om det påstådda brott som han menar är anledningen till att de gav sig till villan.
– Jag har känt att jag inte fått upprättelse. Det där har legat och pyrt. Till slut nu i januari som var så tog jag ett beslut om att jag skulle få upprättelse.
När det gäller våldet i huset lägger 40-åringen allt ansvar på den 33-årige mannen och menar att han försökte lugna honom när han misshandlade målsägande.
– Min tanke, och det gäller NN (31-åringen) också, var absolut inte att det skulle användas någon form av våld. Det hade vi förtydligat inför. Det är inte tal om något rån eller misshandel. Det är ett samtal, ett erkännande, en ursäkt och en kompensation, säger 40-åringen.
Åklagare Lindha Strömberg pressar 40-åringen i förhör, ställer frågor om varför han inte anmälde brottet om det ska ha ägt rum.
– Tyvärr klarade jag inte av att prata om det med någon annan som barn.
När åklagaren frågar om motivet säger 40-åringen att han inte gjorde det för att han var i behov av pengar, men att han ville ha "ekonomisk kompensation."
– Jag gjorde det för att jag var i behov av upprättelse. Men pengar var en del av det.
Enligt 40-åringen var det en slump att de gick till männens villa tidigt på morgonen den dagen och han menar att det heller inte var planerat att 33-åringen skulle följa med. Han förnekar att 33-åringen skulle följa med som någon slags muskler, men medgav att han var lite oroliga för att de två äldre männen skulle bli aggressiva vid konfrontationen.
– Han skulle följa med som stöd. Inte göra något.
Åklagaren ställde ett stort antal frågor om varför 33-åringen lämnades kvar i huset. 40-åringen kunde inte ge något konkret svar. Enligt honom var det däremot ingen tanke att de skulle tillbaka till villan igen.
– På vägen ut ropade jag. "Nu drar vi." Det enda jag hörde var medicin, säger 40-åringen.
Åklagaren: Tänkte du något på målsägandes trauma när du gick därifrån?
– Det måste ha varit lite obehagligt för dom. Men vi hade bra samtal.
Efteråt åkte 40-åringen och 31-åringen till Luleå och sedan vidare utomlands. Enligt 40-åringen stressade de inte.
– Det var inte förrän i utlandet som jag fick veta att de var utsatta för kraftigt våld.
40-åringen berättar att han bestämde sig för att åka tillbaka till Sverige.
– Jag började må illa fysiskt av det faktum att de var döda. Sen blev jag bestört av det faktum att jag har varit där kanske samma morgon som de har blivit bragda om livet. Jag förstod att jag är en person av intresse för utredningen och bestämde mig för att åka hem till Sverige.