Gröna siffror och nöjda patienter. Det är den bild som vuxenpsykiatrins ledning i Piteå visar upp när de vill beskriva sin verksamhet utåt. Inifrån vittnar däremot personal och tidigare anställda på flera nivåer om en katastrofal arbetsmiljö, präglad av toppstyrning, dåligt bemötande och korrektionssamtal för dem som vågar opponera sig mot ledningen. Detta styrks i en intern skrivelse från den fackliga paraplyorganisationen Saco, som motsatte sig ett förnyande av verksamhetschefens chefsförordnande i april. Nu flaggar representanter för totalt åtta fackförbund för en ”alarmerande oro gällande patientsäkerheten”, då inget gjorts för att förändra personalens situation på kliniken, vilket leder till att personal säger upp sig. Trots att patientnöjdheten i enkäter varit god berättar flera anställda att den negativa arbetsmiljön och personalbristen kan få livshotande konsekvenser.
– I bästa fall så får patienterna inte den behandling de behöver. I sämsta fall är det risk för liv, alltså suicid. Så är det, säger en tidigare anställd som nyligen lämnat kliniken.
PT har pratat med 16 personer som jobbar eller har jobbat på Vuxenpsykiatriska kliniken i Piteå. Alla vill vara anonyma, då samtliga är rädda för repressalier från verksamhetschefen. Även de som slutat på kliniken vill förbli anonyma, då de upplever att framtida anställningar inom regionen äventyras om de framträder med namn. Samtliga vittnar om en arbetssituation som präglas av allvarliga brister, där arbetsgrupper systematiskt nedvärderas och där ledningen och verksamhetschefen vägrar att ta problemen på allvar. Gruppen beskrivs istället av ledningen som ”dysfunktionell”. Detta enligt ett internt brev från de anställda som PT tagit del av, vilket stöds av flertalet vittnesutsagor från personal som tidigare sagt upp sig, samt av Saco. Många beskriver situationen som ren mobbning av de anställda, där ifrågasättande av ledningens arbetssätt bemöts med enskilda korrigeringssamtal med verksamhetschefen.
– Verksamhetschefens ledarskap och den psykosociala arbetsmiljön för personalen är katastrofal, säger en anställd.
Den senaste arbetsplatsundersökningen, som gjordes 2018, visar på allvarliga brister. Totalt ställdes 79 frågor. På 52 ligger kliniken på röda siffror i jämförelse med övriga arbetsplatser i Sverige. Värdegrund, förtroende för ledningen, stress, depression bland de anställda, arbetsstolthet, känsla av kränkthet, allt detta är sämre än nationellt genomsnitt. I endast två frågor ligger man bättre till än på övriga arbetsplatser, varav en gäller arbetskamrater. Ändå vittnar de anställda om att ledningen negligerat resultaten, och att inget ansvar för situationen tagits från ledningens sida.
– Inte en enda gång har de frågat hur vi mår. Inte ens när vi nyss hade gjort arbetsplatsundersökningen, säger en anställd.
En tidigare arbetsplatsundersökning gjord 2016 visar på samma problem, där kliniken även då på flertalet områden ligger sämre till än genomsnittet i regionen. Speciellt gällande förtroendet för ledningen var siffrorna långt lägre än snittet. Trots ett skriftligt hot om anmälan till arbetsmiljöverket och krav på åtgärder har ingenting gjorts för att förbättra arbetsmiljön.
– Det finns inget intresse från verksamhetschefens sida att lyssna eller att vara öppen för att han kanske måste tänka om. Och han kan inte verksamheten. Han jobbar inte med behandling, säger en tidigare anställd.
Bara under 2019 har tio personer slutat på kliniken. Samtliga som PT pratat med anger den dåliga arbetsmiljön och ledningen som anledning, där verksamhetschefen specifikt pekas ut som det största problemet. Ytterligare 10 personer slutade under 2018. Sedan 2017 har totalt 36 personer lämnat kliniken. Av de 16 personer PT pratat med är det ingen som har förtroende för ledningen. Många tidigare anställda med lång erfarenhet och specialistkompetens vittnar om att de gärna skulle komma tillbaka till kliniken, men att ledningen och arbetsmiljön gör det omöjligt.
– Det här är en arbetsmiljö där ingen vill jobba. Jag har inte hört någon som trivs, säger en tidigare anställd.
De anställda på kliniken uttrycker en oro för hur informationen om arbetsmiljön kommer att påverka patienter, men berättar att de känner sig tvungna att berätta om sin situation.
– Det här känns hemskt gentemot patienterna, de ska inte behöva veta det här. De har det jobbigt nog som det är. Men vi har inget annat val. Vi har försökt i fyra år, men det går inte, säger en anställd.
– Det här kommer att spilla över på patienterna. Har det inte gjort det tidigare, så kommer det att göra det, säger en annan.