Vi ses över en kopp kaffe efter André Bengtssons uppmärksammade inlägg på facebook. Där skriver han om det svåra beslutet att låta dottern Vanezzas styvpappa få adoptera henne.
– Han har osjälviskt tagit rollen som pappa fullt ut, gett henne kärlek och trygghet. Nu har adoptionen gått igenom och det känns som det bästa jag kunde göra för henne.
André Bengtsson, Rosvik, levde under flera år i ett svart hål. Som tolvåring fick han en adhd-diagnos, som 14-åring började han dricka alkohol och ta droger. Sedan följde familjehemsplaceringar, hvb-hemsplaceringar, ett liv som missbrukare och i fängelset - totalt tolv år satt han inlåst.
– När min dotter Vanezza föddes satt jag häktad. Hennes första två år satt jag i fängelset och hade inte ens någon bild på henne, jag visste inte hur hon såg ut.
Vändpunkten kom runt år 2011/2012 då han flyttade upp till Piteå. Sedan dess har han varit "ren" och med det kom också tankarna på Vanezza som han bara träffat någon enstaka gång när hon var två och fyra år gammal.
– Jag var jävligt naiv och tänkte att: "Jag är pappa, jag har rätt att få träffa mitt barn", säger André Bengtsson som drog igång en umgängesprocess och fick rätt att träffa dottern med umgängsstöd.
Hon var då sju år gammal.
– Hon ville egentligen inte och var nervös och ledsen, men hon var rädd för att göra mig ledsen. Första gången hon skulle träffa mig utan stödet fick hon panik.
Till sist började han fundera på om det var "sjysst" mot dottern att tvinga henne att ses.
– Var det rätt av mig att fortsätta att träffa henne då hon uppenbarligen inte mådde bra av det. Jag tänkte också på om någonting skulle hända med hennes mamma, då skulle hennes styvpappa inte ha några rättigheter. Till sist så landade jag i det här beslutet, men det var inte någon lätt process.
Vanezza är i dag tolv år och bor på en liten ort i södra Sverige.
En adoption kan enligt svensk lag aldrig upphävas.
– Men den glädje som jag fått förklarat för mig att hon kände när hon fick veta om adoptionen, det gjorde att beslutet kändes ännu mer rätt.
Hur reagerade mannen som i dag är hennes pappa?
– Han började gråta.
André menar att det var hans dotter som fick betala det högsta priset för hans struliga liv. Genom adoptionen gottgör han och betalar tillbaka.
– Vill hon träffa mig i framtiden gör jag gärna det, vill hon inte är det också helt okej. Hon bestämmer själv.
