Alkohol- och drogmissbruk är klassade som sjukdom. Trots detta är det långt ifrån alla som får den vård de borde få. Enligt regeringens tidigare narkotikasamordnare Björn Fries (S) är det bara en av tio som får den vård de har rätt till.
En relativt vanlig uppfattning är att missbrukarna får skylla sig själva, men förutom de medmänskliga aspekterna så finns det goda ekonomiska skäl till att satsa på missbruksvård. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har visat att relativt små belopp sparar hisnande summor för samhället.
Väl använda pengar
En fullfjädrade heroinmissbrukare kostar samhället 6 000 kronor om dygnet. Det blir drygt 2,1 miljoner kronor per år. En vårdplats kostar cirka 2 000 kronor per dygn. För Piteå kommun är kostnaderna ännu lägre. Enligt Greger Pettersson, enhetschef för kommunens missbruksvård, kostar en vårdplats i snitt 34 000 kronor per person och månad.
Under 2010 har i snitt 14 Pitebor per månad vistats på behandlingshem till en sammanlagd vårdkostnad på drygt 5,7 miljoner kronor.
Mycket pengar, men väl använda med tanke på vad de kostar samhället som aktiva missbrukare. Dessutom visar resultaten att sex av tio faktiskt blir kvitt sitt missbruk.
Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson räcker det med att ett par personer blir drogfria för att vården ska vara lönsamt. Det är med andra ord en ren investering att satsa på vård för de olycksbarn som fastnat i missbruk och det utanförskap det medför.
Ingvar Nilsson och hans kollega, Anders Wadeskog, har skapat ett begrepp som de kallar socioekonomiskt bokslut. Med ett sådant bokslut kan socialchefer synliggöra vad investeringar i rehabilitering och förebyggande insatser ger tillbaka i ren vinst.
För vinst blir det. Och då finns inte ens prislappen på för tidig död, mänskligt lidande och anhörigas oro med.