Följ med UNG på en resa genom feminismens rafflande historia.
På 1850- och 60-talet, kastade sig feminismens första våg över samhället med målet att kvinnor skulle garanteras samma sociala och medborgerliga rättigheter som män.
Efterkrigstid
Under första världskriget (1914) stannade den feministiska rörelsen upp. Männen gick ut i krig och kvinnorna anställdes av samhället för att sköta de sysslor som männen normalt utförde.
Denna arbetsfördelning bidrog till att fördomarna mot kvinnors oförmåga att arbeta delvis försvann.
När kvinnorörelsen nått målet om att upprätta kvinnlig rösträtt, styrdes fokus i stället mot andra frågor, som rätten till abort, arbetsförhållanden, rätten att använda preventivmedel och rätten till sexualundervisning.
Den andra vågen kom på 1950-talet delvis som en reaktion på den i populärkulturen frodande bilden av kvinnan som kvinnlig och huslig.
Hippies
Simone de Beauvoir skrev boken "det andra könet", vars titel syftade på att mannen var normen och kvinnan dess negation.
Ord som patriarker, feminism, kvinnoförtryck, exploatering och sexism började användas i debatten om ojämlikheten. De radikalare utövarna av feminismen kom under senare tid att kallas för hippies.
Under den andra vågen uppmärksammades det att kvinnor levde under mångdubbla förtryck, förutom på kön, även på fattigdom, ras och andra faktorer.
En svart kvinna tjänade exempelvis endast 40 procent av den genomsnittliga vita mannens lön jämfört med den vita kvinnans 60 procent.
Den tredje vågen, nutiden, som fortfarande gör sig gällande, ha framförallt fokuserat på att belysa förtrycket mot HBT-personer. På senare tid har sexualitet såväl som genus börjat ifrågasättas.
"Könsskillnader är oväsentliga i en värld där alla är lika värda och där biologi inte determinerar dina egenskaper."