- Det här är ett tydligt exempel på en fågel som flugit åt helt fel håll i samband med höstflytten, säger fågelexperten Lars Sandberg i Öjebyn.
Han säger sig också med stor säkerhet kunna slå fast att just den här individen observerades i finska Pello i början av november.
Välgärning
Den rara fågeln av arten större turturduva (Streptopelia orientalis, troligen den särskilt sällsynta rasen meena) som nu förgyller tillvaron för makarna Thomas och Eva Nilsson på Kolgårdsvägen i Munksund och tillskyndande skådare från när och fjärran, är också ett gott exempel på hur man kan ha turen att få besök av riktiga rariteter när man matar fåglarna under vintern.
Thomas och Eva Nilsson brukar börja mata de vilda fåglarna i sin villaträdgård när den första snön faller på senhösten.
- Jag tror att man gör fåglarna en välgärning och så är det ju trevligt att kunna sitta och titta på dem, säger Thomas och berättar att det mest är mesar samt en och annan bofink, domherre och större hackspett som uppsöker fröautomaterna och även låter sig väl smaka av talgbollar och ister.
Den större turturduvan, som är påtagligt mindre än tamduva och ringduva, föredrar att picka i sig solrosfrön och tillskottsfoder som Thomas och Eva regelbundet strör ut på backen.
När PT är på plats vid 9-snåret på torsdagen anländer den rara pippin punktligt för att äta frukost och den är förvånansvärt orädd. Först när vi befinner oss på cirka tre meters avstånd tar den till vingarna.
Den utomordentligt ovanliga större turturduvan - den har bara påträffats totalt 20 gånger i Sverige under årens lopp - har hittat en bra fågelmatning i Munksund och bör ha goda chanser att övervintra här. Bara den klarar sig undan kvarterets katter och sparvhökshonan som sporadiskt gör nedslag i familjen Nilssons villaträdgård.