För visst är det väl så att det är litet extra "skämmigt" när en kvinna och mor har alkoholproblem? Och varför det är så, kan man verkligen reflektera över efter att ha hört Gudrun Schymans analys av läget.
Hon börjar sitt föredrag i Alfa:s lokaler på Framnäs i Öjebyn med att mycket rakt och ärligt berätta om sig själv. Hon konstaterar att hon kommer från en uppväxt med en alkoholiserad far, som gick bort i förtid på grund av det, och att hon själv har en alkoholism i bagaget som var nära att kosta henne livet.
Negativ logik
- Det var inget särskilt med mig, säger hon. Jag började dricka i ungdomen som alla andra, jag drack inte mer än någon annan men å andra sidan inte mindre heller, jag hängde med kort sagt.
Schyman konstaterar att hon kanske kom att dricka litet väl mycket, men att hon inte reflekterade över det då. Istället hade hon något slags "negativ-logik-resonemang" om att hon, som hade en alkoholiserad far, minsann skulle bryta mönstret. Hon skulle visa att det går att dricka, och dricka mycket, utan att bli alkoholist. Men hennes politiska framgångar i kombination med livet som ensamstående mamma till två barn kom att kräva sitt offer.
- Det var mycket stress och stora krav och till att börja med blev alkoholen ett sätt att snabbt kunna varva ner, berättar hon.
Men sen blev det ett behov för att kunna slappna av efter jobbet. Och så småningom ett behov för att må bra, följt av ett behov för att kunna komma igång med jobbet ...
Bekände i tv-soffan
- Till slut var jag inne i en situation där jag behövde alkoholen i stort sett hela tiden för att fungera.
Hur det slutade minns nog de flesta. Schyman berättar att det var en grupp journalister som samlat på sig information om händelser och situationer där hon uppträtt berusad - och bestämt sig för att publicera det de visste.
Schymans pressekreterare förvarnades och ett "krismöte" genomfördes. Man beslutade att hon själv skulle träda fram och berätta och dagen därpå tog hon plats i tv-soffan.
- Att det skulle bli reaktioner, det förstod jag, men jag var inte beredd på att det skulle bli ett sånt j-a liv, konstaterar hon.
Krav på hennes omedelbara avgång varvades med minst lika många röster som stödde henne. Schyman skrev in sig på en klinik, där "socialt drickande" var en plan, vilket hon tyckte lät bra. Tills det brakade ihop igen.
Hon ringde då ett välrenommerat behandlingshem - och började den långa resan tillbaka.
- Jag höll på att drunkna i skam och skuld när jag väl insett att jag var alkoholist. Barnen var absolut värst, vuxna kan välja att gå - det kan inte barnen, och det hade jag som mamma utsatt dem för.
Just alla tabun kring kvinnor och alkohol, maktstrukturerna som påverkar allt i samhället - även synen på alkohol - kom att uppta den andra delen av Schymans föreläsning (en för övrigt fantastisk och karismatisk framställning som är omöjlig att återge i en artikel).
Bag-in-box
De dryga hundratalet åhörare som fanns på plats, fick sig en snabblektion i samhällskunskap och historia och det var nog ingen som inte höll med, alldeles oavsett politisk uppfattning. Schyman påpekar också hur viktigt det är att känna till den här könsmaktsordningen när man arbetar med de här frågorna.
Kvinnor som har alkoholproblem kan och ska inte bemötas och behandlas på samma sätt som män, kort sagt.
Hon konstaterar avslutningsvis att alkoholindustrin också lärt sig om manligt och kvinnligt - och hittat en stor potential, en nästan helt ny kundgrupp. Ur detta har fötts sötsliskig alkoläsk till unga tjejer och bag-in-box till medelålders kvinnor, som på kontinentalt vis dricker mer och mer.
- Och var kommer det kravet ifrån egentligen? Har ni nånsin sett en 1 maj-paroll med krav på mer sprit åt alla? Hur blev det så att allt fler dricker allt mer och allt oftare? Vem har bestämt det?