Hanna Ahlqvist föddes med en cp-skada och är uppväxt med elevassistent. Men ingen förstod att hennes koncentrationsproblem och svårigheter att sitta still hade sin grund i en adhd-problematik.
Deppade ihop
- Först när jag var 19 år fick jag rätt diagnos, men efter gymnasiet hände inte så mycket. Jag skickades runt på tre månaders praktik på olika arbetsplatser. Det var så rörigt och jobbigt. Jag deppade ihop och gav upp, berättar hon och ler försiktigt.
Uppgivenheten ledde till misströstan och inåtvändhet. Det närmaste halvåret låg hon mest och sov.
- Jag orkade ingenting och ville ingenting.
En dag ringde arbetsförmedlingen och erbjöd en praktikplats på HSO-kansliet. Då satt Hanna i rullstol och hade inga större förhoppningar, men kanslisten Karin Sundberg blev ett stort stöd.
- För första gången var det någon som fokuserade på vad jag kunde. Karin såg mig som den jag är. Min svartvita tillvaro gick till en värld av färger, säger Hanna Ahlqvist.
Vågar drömma igen
Till en början satt Hanna i sin rullstol och det var inte att tänka på att orka en hel dag. Elva månader senare ser det annorlunda ut.
- Nu har jag bara rullstol utomhus och jag orkar betydligt mer. Allt är mycket roligare.
Hannas praktiktid går ut den sista februari, men en lösning är nära och hon är full av förhoppningar.
- Jag har börjat drömma om en framtid. Kanske studera vidare litegrann. Jag tycker att alla har rätt en framtid, att få finnas i ett sammanhang och att få gå till ett jobb.
När Hanna inte jobbar spelar hon rullstolsinnebandy i ett lag från Skellefteå. Sport och musik är de två stora intressena.
- Jag bor i egen lägenhet, men har stöd av assistenter. Min familj och mina kompisar betyder också mycket, säger Hanna Ahlqvist.