Pilotförsök på gårdar med biogas
Biogas som framställs ur gödsel är en energikälla med stor potential, men det kan vara svårt att få lönsamhet i biogasproduktion på den egna gården. Därför startar nu LRF:s projekt Gröna Piloter en förstudie i Pitebygden.
Björn Olofsson, grisbonde i Lillpite, har funderat på att själv producera biogas.
Foto: Gunnar Westergren
Alviksgården utanför Luleå var år 2000 först i Sverige med att ta en storskalig gårdsbioanläggning i bruk, som gör gården självförsörjande på värme och el.
Men nu drar Gröna Piloter i gång en förstudie avseende en gemensam rötningsanläggning för ett
15-tal gårdar i Pitebygden. Förstudien stöds av länsstyrelsen i Norrbotten och Piteå kommun.
Grisgård i Lillpite
Björn Olofsson i Lillpite, grisbonde med 120 suggor integrerat med en gödselmängd på cirka 10 kubikmeter per dygn, hör till de lantbrukare i länet som har funderat på att starta produktion av biogas.
Gasen kan förvandlas till värme, el och fordonsgas.
- Jag har intresserat mig för biogas, men frågan är hur man ska få en sådan produktion lönsam; hittills har jag aldrig lyckats få ihop en kalkyl som håller, säger Olofsson och fortsätter:
- Det enklaste på gårdsnivå är att använda gasen till uppvärmning av byggnader. Problemet är bara att jag inte har så stort värmebehov att jag kan ta tillvara all värme ens under vinterhalvåret.
Ett annat alternativ är att köra in gasen i en motor och producera el.
- Elström behöver man ju alltid. Men om du kör in biogasen i en motor för elproduktion, så får du bara ut en tredjedel ström; resten blir värme och värmebehovet är som sagt begränsat. I så fall skulle man ligga nära några bostäder som behöver värme.
Det som fått Björn Olofsson att på nytt intressera sig för biogas är en småskalig uppgraderingsanläggning för framställning av fordonsgas, som innovationsföretaget Arctic Nova i Vittangi utvecklar och tillverkar.
- För fordonsbränsle finns det ju en marknad året runt och priset lär inte gå ner i framtiden, så där skulle man kanske kunna få lönsamhet.
Metanet man vill åt
Uppgradering innebär att rågasen från biogasanläggningens rötkammare, som bara innehåller cirka 65 procent metan (det är metanet som är intressant i sammanhanget), uppgraderas/renas till prima fordonsgas med en metanhalt på minst 97 procent.
I Arctic Novas anläggning komprimeras fordonsgasen och lagras i gasflaskor om 80 liter vardera under 250 bars tryck.
Gasflaskorna transporteras med lastbil och kopplas till en tankstation, där kunderna kan tanka sina gasdriva bilar.
Men det här är bara en av flera möjliga lösningar. Man kan också gräva ned gasledningar och pumpa den råa gasen från gårdarna till en gemensam anläggning för tillverkning av fordonsgas.
- Piteå kommun är med och stöttar projektet och förhoppningsvis ska de kunna investera i till exempel en biogasdriven lokalbuss eller sopbil. Det behövs nämligen en kontinuerlig förbrukning för att det här ska fungera, förklarar Björn Olofsson.
- Om man ska bygga en biogasmack, så måste det finnas förbrukare, för ingen köper ju en biogasbil om det inte finns någon mack.
Gödsel i tankbil
Men i ett första läge blir det snarast fråga om att transportera gödsel från gårdarna i exempelvis Infjärden, där grisar och kor sammantaget producerar avsevärda mängder gödsel, till en central anläggning där man gör biogas.
- Logistiken är bra. Tanken är att tankbilen som åker ut till gården för att hämta orötad gödsel samtidigt lämnar rötad gödsel till bondens lagringsbassäng. Mängden är densamma och all näring är kvar i den rötade gödseln; den är rent av bättre för växterna eftersom de har lättare att ta upp kvävet. I och med rötningen blir gödseln mer lättflytande och därmed lättare att hantera. Dessutom minskar lukten, vilket grannarna säkert skulle uppskatta.
- De cirka 15 gårdar som deltar i förstudien beräknas kunna producera biogas motsvarande 500 000 liter bensin. Men det är bara en överslagsberäkning, förstudien ska ge svar på om beräkningen stämmer, säger Linus Pettersson, projektledare vid Gröna Piloter.
Så jobbar vi med nyheter