Daniel Nilsson har spelat skivor i tjugo år. Han är något av en husjockey på nattklubben Challenge men spelar också på privata fester, som bröllop.
- Det är ju lite speciellt. Ofta är man på plats tidigt på kvällen och sitter med och äter. Kanske spelar man lite bakgrundsmusik och ser till att det fungerar när gäster ska hålla tal i mikrofonen. Det går inte att jämföra med en nattklubbsspelning, en bröllopsspelning har en speciell känsla, det är mycket mer än att vända skivor, säger Daniel.
Att hävda sin konstnärliga frihet och köra sitt eget race finns det inte direkt någon plats för.
- Nej, inte på sådana tillställningar. Brudparet har ju beställt en tjänst så man kan inte köra sitt eget race, däremot kan man anpassa lite. Jag har till exempel svårt för dansbandsmusik och spelar hellre 50-talsrock som Johnny Cash eller Jerry Lee Lewis. Det brukar funka bra.
Från 10 till 80
Daniel beskriver det som att vara en levande jukebox.
- Man stoppar pengar i mig och bestämmer vad jag ska spela.
Vissa brudpar vet exakt vilken musik de vill ha, medan andra önskar råd om allt från bröllopsvals till musikval senare på kvällen samt hur man ska lägga upp planeringen med mat och musik.
- Sedan håller inte alltid det man tänkt, det är därför jag är på plats tidigt för att känna av stämningen. Ibland är det väldigt få tal och ibland drar det ut mycket på tiden. Ibland har jag bara hunnit spela en halvtimma innan lokalen stängt, säger Daniel.
Att spela på en bröllopsfest är speciellt också med tanke på åldersmixen.
- Det kan vara en spännvid mellan 10 och 80 år. Åttio- och nittiotalsmusik fungerar alltid bra, lite rockabillykänsla har också varit ett rätt vanligt önskemål på sista tiden. Ofta får man tänka att de äldre är kvar från början, sedan vid elvasnåret är mellanskiktet kvar på festen och dansgolvet, det är då kavajerna ofta åker av.
Daniel övar inte hemma, utan ser spelningarna som övningstillfällen.
- Sedan spelar jag inte in färdiga mixar, jag gillar det konstnärliga uttrycket. Jag vill inte stå och låtsasratta när ljudeffekter och filtreringar egentligen redan är gjorda. Jag vill köra live. Jag har som motto att alltid testa en låt, det kan vara någon jag aldrig spelat eller en som det var riktigt länge sedan den var aktuell. Man ska ha roligt och våga gå utanför det vanliga litegrann, säger Daniel.
Inte partytält
Låtarna spelar han via cd eller usb-minne, där han tankat ner köpta låtar.
- Tidigare var man ju tvungen att köpa hela skivor för att få tillgång till en eller två låtar, det är perfekt att man i dag kan köpa styckelåtar. Man har kvitto på allt och får bästa kvaliteten på en gång, även om det hade sin tjusning att jaga lp-singlar och försöka vara först med att spela b-spåret.
Ljud- och ljusmässigt föredrar Daniel samlingslokaler framför partytält.
- Utomhus kommer det ohyra, det blir fuktigt och så är det svårt att få tryck i ljudet, det försvinner genom tältväggarna. Sedan är det svårt att göra en mysig ljussättning, discobollen märks liksom inte så mycket under de ljusa sommarnätterna.
Så börjar bröllopsfesten nalkas sitt slut.
Men partyfolket kör slipsen i pannan och vill bara svänga träbenet till "en låt till".
Hur går man då tillväga för att få ett värdigt avslut?
- Det är faktiskt lite knepigt, avslutet är något av ett gissel. Det finns ju inga ordningsvakter som kan hjälpa till. I slutet är det ofta lite crazy stämning, brudparet har också ofta åkt i väg. Men jag har finslipat tekniken med åren, och spelar jag längre ser jag till att ta bra betalt. Bästa avslutningslåten, alla kategorier är "Don’t stop belivin" med Journey. Då dansar alla.