Om att bo i familjehem

Nina Lidström, 17, har bott i familjehem utanför Piteå sedan januari 2008. "Det har varit svårt många gånger, men jag känner att jag fattade rätt beslut", berättar Nina.

Nina, som egentligen heter någonting annat valde själv som 13-åring att flytta ifrån sina föräldrar till familjehem.

Nina, som egentligen heter någonting annat valde själv som 13-åring att flytta ifrån sina föräldrar till familjehem.

Foto: Fotograf saknas!

PITEÅ 2012-06-22 06:00

Det finns i dag 65 barn och unga i Piteå som är familjehemsplacerade och Nina är en utav dem. Nina heter egentligen något annat.

Familjhem är vad som tidigare kallats fosterhem, där man tar emot ett eller flera barn under en oftast längre period.

För Ninas del var det hennes eget beslut och när det kom till vart hon skulle bo så var det ett enkelt val.

- Jag flyttade direkt till två vänner till min syster, som jag hade haft kontakt med och bott hos stundvis sedan jag var liten.

De hade varit kontaktfamilj till andra barn tidigare men aldrig tagit emot någon som var i min situation där en permanent flytt krävdes.

Varför flyttade du?
- Eftersom att båda mina föräldrar har alkoholproblem så har jag aldrig riktig känt mig trygg under min uppväxt.

Vi flyttade mycket och mina föräldrar separerade från och till. Jag visste aldrigt riktigt vad som skulle hända och det gjorde mig orolig.

När jag var 13 år kände jag att jag skulle känna mig lugnare och mer till ro hos någon som var lite mer stabil och trygg.

Hur kändes det att flytta?
- Det var självklart inte ett lätt beslut. Jag tror inte att någon i den åldern vill flytta ifrån sina föräldrar.

Min dröm var att bo tillsammans med dem båda, men det funkade inte helt enkelt. Sedan tog det lång tid att vänja sig vid en ny familj, med andra regler och vanor. Det var en stor omställning att flytta så långt från stan och jag längtade mycket efter min mamma och pappa.

Nina har under flera år pratat med en kontaktperson på Socialtjänsten. Hon kommer inte ihåg om det var deras förslag att hon skulle flytta, men hon vet att de alla var överens om att hon skulle ha det bättre någon annanstans och att det blev ett gemensamt beslut.

- Jag vet inte hur det hade varit om mina föräldrar protesterat, säger Nina. Det kändes rätt och det visade sig även vara nödvändigt.

Har du någon kontakt med dina föräldrar i dag?
- Kontakten med mamma har blivit sämre med åren, vi pratar i princip ingenting. Pappa har jag bra kontakt med eftersom att han bor kvar där jag växte upp. Jag brukar hälsa på honom minst en gång i veckan och sova över, det är både kul att träffa honom men också roligt att gå på samma gator där jag en gång lekte som liten.

Jag önskar att jag kunde ha samma kontakt med mamma, men jag har insett att det inte är mitt val.

I och med sin nya familj har Nina träffat mycket nya kompisar och fått dubbelt så stor släkt.

- Jag känner mig som en del av familjen, och det är en underbar känsla att ha så många i min närhet som bryr sig och tycker om mig.

Det är självklart en väldigt positiv del utav det hela. Positivt är även att jag har lärt mig planera och ta ansvar för mina egna handlingar. Man behöver någon som sätter upp regler och gränser, fast det har varit svårt många gånger också.

Finns det några negativa sidor av flytten?
- Det är jobbigt att bo så långt ifrån de gamla kompisarna, och de långa bussresorna till och från skolan är något jag helst skulle slippa, säger Nina och skrattar.

Du fyller 18 år till hösten, vad har du för planer inför framtiden?
- Jag vill resa och jobba utomlands. Efter det har jag tänkt skaffa egen lägenhet, plugga till sjukgymnast och leva ett riktigt studentliv!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om