Videon är inte längre tillgänglig
Det är utgångspunkten för Nötköttsdagarna i Piteå, som inleddes på torsdagen.Det finns över tusen nötköttsproducenter i Norrbotten och Västerbotten, men bara 650 har mer än tio djur. En stor andel av nötköttsproducenterna i norr är i huvudsak mjölkproducenter.
Endast ett par hundra har specialiserat sig på nötkött, men många skulle vilja utvidga om de bara kunde se en möjlighet att få lönsamhet i produktionen.
Unga lantbrukare
Det här framkom när Mats Fabricius från Hushållningssällskapet Rådgivning Nord inledde Nötköttsdagarna. Dessa arrangeras av Gröna Navet och genomförs av Hushållningssällskapet i Norrbotten och Västerbotten i samarbete med LRF Konsult, Norrmejerier samt slakterier och charkföretag i Norrbotten.
Arrangemanget har lockat närmare 80 deltagare, varav flera unga lantbrukare som är intresserade av nötköttsproduktion, något som Inger Pehrson, generalsekreterare i Sveriges Nötköttsproducenter, tycker lovar gott.
Föder upp dikor
En av de unga lantbrukare som prövat på att specialisera sig på köttdjur är Sara Hortlund, som bedriver nötköttsproduktion tillsammans med sin pappa på gården i Lillpite. Sara flyttade för tre år sedan tillbaka till hemorten efter att bland annat ha utbildat sig till lantmästare vid SLU Alnarp.
- För två år sedan slutade vi med mjölkproduktion - vi hade/har en hyfsat ny lösdriftsladugård med plats för cirka 100 mjölkkor - och gick över till nötköttsproduktion. Vi har 60 dikor som vi föder upp och som får kalvar, berättade Sara Hortlund och tillade:
- En fördel du har som köttproducent är att du slipper stiga upp klockan 6 varje morgon och mjölka.
Trots detta kommer Sara och hennes pappa Gunnar att växla över till mjölk igen, meddelade Sara avslutningsvis en smula överraskande för publiken. Det finns flera skäl till det, ett är bristande lönsamhet, ett annat den långvariga vanan vid mjölkproduktion och det faktum att byggnaderna är anpassade för mjölkkor.
Polskt kött
Inger Pehrson berättade att importen av kött från Polen, som bland annat McDonalds använder som råvara till sina hamburgare, har ökat med 159 procent. Andra stora exportländer i Europa som säljer en del av sitt överskott på nötkött till Sverige är Irland och Tyskland.
Varför ska då den svenske konsumenten välja det mycket dyrare svenska köttet i butiken i stället för exempelvis irländskt kött, som inte sällan säljs till extrapris som lockvara? Ett av de många argument som Pehrson nämner är att irländska nötköttsproducenter inte på långt när har samma suveräna djuromsorg som vi har i Sverige. Hon påminner också om upptäckten av salmonella i irländsk nötfärs hos Ica nyligen.