- Vi vill finnas till hands om det skulle vara nåt, säger John-Robert Hägglund, tidigare ordförande i den ideella föreningen Nattvandrarna.
Men deras verksamhet sjunger på sista versen.
- Vi ska göra ett sista försök att engagera fler föräldrar, lyckas vi inte med det, ja då får vi låta föreningen vila, säger Annica Hägglund.
Utspelad roll
Tillsammans med Sandra Josefsson, Elvy Wallström och maken John-Robert, utgör kvartetten den trogna skara som år ut och år in, helg efter helg, vandrar kring ute på stan, i förebyggande syfte.
- Självklart gör vi det för att vi tycker om det, men visst vore det kul om även andra medlemmar som är föräldrar också ville ställa upp, säger Elvy Wallström.
Samtidigt konstaterar John-Robert Hägglund att det blir allt färre ungdomar ute på stan.
- Så är det faktiskt. De väljer istället att sitta hemma hos någon och kommer ut betydligt senare än förr, säger han.
- Vi möts av uppskattning från ungdomarna. Det gör att man känner att vi behövs, säger hon.
Sista versen?
Hon beskriver enkla saker som att kunna låna ut en mobiltelefon till någon ungdom som vill ringa hem, avstyra gruff som ibland kan uppstå, men även att störa viss handel av alkohol och droger.
- Vi ingriper ju aldrig. Det är i så fall polisens sak. Men visst ser vi ju att vår närvaro är viktig, säger Annica Hägglund.
I helgen är det lucia. De sista entusiasterna är beredda att göra en ny insats, kanske den sista på ett bra tag.
- Som sagt var, vi gör ett ryck och försöker engagera fler, men händer inget låter vi nog föreningen vila ett tag, säger Sandra Josefsson.