Rätten konstaterar att ord står mot ord, att vittnet - som borde vara mest trovärdig - inte riktigt kom ihåg vad hon verkligen hört sägas och att åklagaren därmed inte lyckats bevisa att den åtalade hade hotat mannen.
Den finner också att även om hon sagt att hon "skulle vilja döda" honom, så är det inte dödshot i lagens mening. Kvinnan frias helt från anklagelserna. I tinget berättade mannen att han varit på besök hos en kvinna, blivit uppsökt av den åtalade (som han tidigare haft en nära relation med) och därefter hotats till livet för att han inte ville följa med henne hem. Historien andades svartsjukedrama, men stämde på intet vis med den bild som den åtalade sedan gav. Hon berättade om en labil man, som då han fick alkohol eller droger i kroppen förvandlades till en aggressiv och farlig person, som misshandlat och hotat både henne och dottern.
Mannen har besöksförbud hos dem båda. När så dottern berättade att han hotat att våldta henne, sovit i trapphuset utanför hennes dörr och till slut flyttat in hos en kvinna i samma trapphus, rann sinnet för den åtalade.
Hon sökte upp mannen, bad honom sluta förfölja den vettskrämda flickan och lämnade huset "efter max 30 sekunder" utan att han hotat någon.