Vi kommer in i lägenheten via balkongdörren på markplan. Yrvädret Hamlet, en Australian shepherd med blekt åskblå ögon, dansar mellan oss så hundhåret i yr i höstsolen.
Efter en stund slår han sig till ro mellan matte Amanda Vikman och hennes bästa vän Lena Ljung.
Amanda berättar om sin resa ångestland som började i tolvårsåldern, men sammanfattar till slut sin bakgrund.
- Egentligen spelar det ingen roll varför just jag mådde dåligt. I grund och botten tror jag att det är rätt ointressant för andra som mår dåligt och behöver hjälp - eller en strimma hopp - att läsa om vad jag har varit med om eller hur jag försökte döva min smärta. Det människor kan relatera till eller ta hjälp av med min berättelse är upplevelsen av de jobbiga känslorna och inte händelserna i sig, säger Amanda.
Blir identitet
Hennes ansikte, inramat av mörk hårkaskad.
Hennes leende, som ideligen fortsätter i ett skratt.
På fönsterbrädan bakom henne, en Buddha i knallrosa som gör peacetecknet.
Amanda är 22 år. Hon har en särskild förmåga att formulera sig i ord och hon fångar gärna omgivningen med sin kamera. Hamlets vackra, hundvisa uttryck fastnar ofta på bild.
Men att välja det vackra har tagit tid.
- När man har mått dåligt länge kan det vara svårt att släppa taget, det blir en slags identitet. Jag hade ett stort hål i mig som sög upp allt, jag kände en enorm ensamhet. Det fanns också en trygghet i att varje morgon vakna och veta att det skulle bli en skitdag, samma kväll när jag la mig visste jag att nästa dag skulle kännas likadan.
Tolv livsavgörande veckor
Före sommaren i år hände något som förändrade Amandas förhållningssätt till sig själv.
Via Arbetsförmedlingen hade hon ett samtal med en Sius-konsulent som jobbar med särskild introduktion och uppföljningsstöd för personer med fysiska eller psykiska funktionshinder under 30 år.
Amanda fick börja en trädgårdsrehabilitering på Sinnenas ateljé.
Det blev tolv livsavgörande veckor.
- Det kan vara svårt att hitta rätt hjälp, men det finns hjälp att få. Genom att se hur jag fick stöd och vägledning kanske andra kan söka sig till samma ljus som jag gjorde.
Målet med trädgårdsrehabilitering är att ge nya perspektiv på livet. Att ge redskap för att se möjligheter istället för hinder.
Under kursens gång varvas praktiska och teoretiska aktiviteter i växthus, trädgård och natur.
- Jag känner att det som ung är viktigt att våga ta plats och strunta i jantelagen, att våga vilja och våga säga att man mår bra. Det kan lätt finnas en gemenskap i att må dåligt, men det är faktiskt okej att må bra. Min identitet är inte längre att vara trasig, jag behöver inte gömma mig bakom det, säger Amanda.
Släppa in
Hamlet vänder huvudet uppåt och tittar in i sin mattes ögon när hon stannar upp i berättelsen. Hon klappar om honom, ger en puss på nosen och fortsätter.
- Jag har lärt mig att sätta mig själv i fokus och tänka på vad jag vill.
En som också spelat stor roll för Amanda är hennes kompis Lena Ljung.
Under intervjun sitter de bredvid varandra i hörnsoffan.
Deras långvariga vänskapsrelation har nu funnit en ny grund att stå på.
Från att till en början bekräfta vandra i negativa spiraler, till att med tiden vända vänskapen till något annat.
Något ljust.
- Det är viktigt att våga släppa in en person, att ha någon att prata med. Lena har varit mitt största stöd, bara att veta att jag alltid kunnat ringa henne fem på morgonen om jag behövt har hjälpt mig, säger Amanda.
Ta ansvar
Efter sommaren gick Amanda från att vara sjukskriven till att vara arbetslös.
- Jag pratade med pappa och sa "Vet du, jag måste vara den lyckligaste arbetslösa person som finns!".
Nu studerar Amanda historia och drömmer om att plugga mediekommunikation.
- Jag vill jobba på en plats där jag får vara jag hela tiden. Jag vill vara en del av det vanliga samhället. Jag vill växa, utvecklas och få tid och plats att utforska världen. Den största delen i min utveckling är att jag tar ansvar för mina val.
Att våga prata om psykiska sjukdomar är livsviktigt.
- Jag kan berätta att jag har mått dåligt, det är inte tabu. Alla kan må dåligt och det är okej att vara på bottens botten, men det är också viktigt att du är medveten om att du tänker så. När jag blev sjuk var det som om någon tog bort vägen. Men istället för att få tillbaka vägen har jag fått en jordglob.