Trots att det är fullsatt i tingssalen den 17 oktober 1990 kan man höra en knappnål falla. En kvinna på åhörarplats gråter tyst. Bakom domarskranket sitter rådman Göran Ljungberg. Han har lett de svåra förhandlingarna på ett föredömligt sätt.
Bredvid sin advokat Jöran Grapenson och tolken sitter den åtalade styvpappan, en skäggig 27-årig tysk. Hans något milda uppsyn skär sig mot den mediala monsterbilden av en man som är kapabel att tortera och sparka ihjäl en fyraårig pojke.
Mörkrets hjärta
Hittills har styvpappan, som vi kan kalla Thomas, haft en låg profil, men nu ska han svara på den väl förberedde chefsåklagaren Gunnar Gunés frågor. Thomas är mycket stressad av situationen och verkar bäva inför sina egna ord. Han är nära ett sammanbrott, men samlar sig och plötsligt är det som om han vill göra sig av med all sin skuld och allt det som gör ont.
Han berättar forcerat om ilskan och raseriet och erkänner de faktiska omständigheterna, om än han ofta påpekar mammans skuld till mycket av det fasansfulla. Det är en utdragen resa in i mörkrets hjärta.
Naiva drömmar
Den 17 januari 1990 kommer Thomas och hans gravida flickvän Sonja (fingerat namn) till Hedemora. Med är också hennes fyraårige son Michael.
Thomas har en naiv dröm om vildmarksliv och tillsammans med sin bror, som ansluter senare, planerar han att leva på fiske och renjakt i fjällvärlden.
Redan i Hedemora misshandlas Michael upprepade gånger. En privatperson anmäler till så väl polisen som det sociala, men inget händer. Inte ens när distriktssköterskan också anmäler reagerar myndigheterna.
Ett rättshaveri som i sin förlängning förmodligen ledde till Michaels död.
Grov misshandel
Under våren beger sig tyskarna norrut och Sonja föder en son på Piteå BB. I juni hamnar den vuxna trion och de två barnen i Saddegavva vid Tjeggelvas strand. De har ont om pengar och tältar i det myggrika området.
Det är här som misshandeln av Michael skruvas upp. Styvpappan ger sig ofta på Michael med slag och sparkar. Även mamman misshandlar sin son, även om hon försöker få det till uppfostran. Hon har svårt att få ihop den omskrivningen när hennes slag med ett vedträ och spark i ansiktet kommer på tal i rättssalen.
Till skillnad från Thomas visar Sonja ingen ånger. Hennes likgiltiga uppträdande blir närmast provocerande för åhörarna.
Den sista sparken
Den 28 juni har Michael tillbringat natten fastbunden vid ett träd. På morgonen får den svårt myggbitna och magra pojken (han väger bara 13 kg) lite halvkokt ris som han utsvultet äter direkt från marken.
Styvpappan är i obalans och sparkar med sina grova stövlar pojken ner mot vattenbrynet. Han lyfter pojken och kastar ner honom i vattnet samtidigt som han skriker "Jag hatar dig".
Vid det laget är Michael döende. Han är medvetslös och blöder från näsa och mun. Vidden av vad som hänt börjar gå upp för de vuxna och efter ett par timmar larmar de på hjälp. En drunkningsolycka heter det.
Dömdes för mord
Men redan på sjukhuset i Boden förstår personalen att det inte är så och den obduktion som rättsläkaren Anders Eriksson genomför avslöjar att pojken utsatts för långvarig och grov misshandel. Michael har en mängd oläkta och läkta skador.
Tingsrätten friar styvpappan för mord, men dömer honom till åtta års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Mamman kommer undan med 1,5 års fängelse för grov misshandel.
I hovrätten skärps straffen. Styvpappan döms till 10 års fängelse för mord. Mamman får tre års fängelse för bland annat grov misshandel. Efter att ha avtjänat straffen utvisas båda på livstid från Sverige.