En lång resa mellan hopp och förtvivlan
I höst beräknas Botniabanan vara klar för trafik, men i Umeå tar kustjärnvägen slut. Inom kort lämnar regeringen besked om det blir någon fortsättning norrut de närmaste åren. Norrbotniabanans vänner har de senaste tio åren pendlat mellan hopp och förtvivlan.
De senaste tio åren har Norrbotniabanans vänner kastats mellan hopp och förtvivlan. Men att ge upp har aldrig varit ett alternativ.
Foto: Gunnar Westergren
I augusti 1999 tog dåvarande statsministern Göran Persson det första spadtaget i Örnsköldsvik. Det har tagit elva år att färdigställa den 19 mil långa kustjärnvägen.
Grupp tillsattes 1999
Tanken på en förlängning av järnvägen norrut har funnits länge, men 1999 fick det konkret form när en projektgrupp bildades. Planen var och är att dra järnvägen från Umeå till Luleå och därmed ansluta ända till Haparanda.
Förhoppningarna var stora, men gång på gång har planerna grusats och fått skjutas på framtiden. Ivrarna har dock aldrig hemfallit till komikern Ronny Erikssons devis "Det är aldrig försent att ge upp". Tvärtom har de jobbat än hårdare för att nå målet - en järnväg längs hela Norrlandskusten.
För 90 år sedan
Men låt oss göra en historisk återblick. När stambanan i Övre Norrland byggdes i slutet av 1800-talet hamnade sträckningen som bekant en bit in i landet. Detta av försvarspolitiska skäl. Ekonomiskt och geografiskt var det mindre bra.
Således utreddes en kustjärnväg under åren 1919-1922.
Sven Norrman, byrådirektör i Kungliga Järnvägsstyrelsen, konstaterade att "Ett verkligt behov föreligger av en bana, ägnad att framföra även tyngre godstrafik. En kustbanas anläggande vore ur nationalekonomisk synpunkt berättigad".
Av ekonomiska skäl byggdes aldrig banan på 20-talet.
De första åren
Men tillbaka till 1999. En styrgrupp bildas som får till uppgift att ta fram en idéstudie. Tanken är att första delen, Haparanda-Kalix, ska börja byggas inom 2-3 år.
- I bästa fall kan Norrbotniabanan vara klar om tio år, 2010, sa Peter Roslund till PT.
Hösten 2001 heltidsanställdes Kristina Falk som projektledare och strax efter kom det första bakslaget. Ingenting om Norrbotniabanan eller Haparandadelen fanns med i S-regeringens infrastrukturproposition.
Men 2002 hände det saker. Banverket föreslog i framtidsplanen för åren 2004-2015 en satsning på Haparandabanan i form av en upprustning av sträckan Boden - Kalix samt investeringar i en ny sträcka mellan Kalix - Haparanda.
Hopp och förtvivlan
I december 2002 fick Banverket ett särskilt uppdrag att utreda en järnväg på hela kuststräckan Umeå-Haparanda. Utredningen presenterades i april 2003 med rekommendation att bygga ut sträckan Boden- Kalix-Haparanda (det arbetet är nu i gång och beräknas vara klart 2012).
I ett senare skede avsatte regeringen tre miljarder för att komma i gång med projekteringen av hela Norrbotniabanan och möjligen börja bygga 2010.
Sedan dess har bakslagen avlöst varandra. I juni 2007 lämnade Banverket in ett nytt förslag på reviderad framtidsplan för 2004-2015 och där ingår inte Norrbotniabanan. Pengarna räcker inte och besvikelsen i Norrbotniabanegruppen är enorm.
- Jag brukar inte använda kraftuttryck, men jag känner att det är nära nu, sa en besviken Peter Roslund.
Bildade bolag
Att ge upp ses dock inte som en utväg. Våren 2008 bildar Piteå kommun, Skellefteå kommun och landstingen i de två länen bolaget Norrbotniabanan AB. Syftet är att erbjuda staten ett förskottslån på 220 miljoner kronor för att inte processen ska stanna av.
Men motgångarna fortsätter. I Banverkets förslag till nyinvesteringar för perioden 2010-2021 finns inte heller Norrbotniabanan med. Inom kort ska regeringen presentera sin nationella plan och den får stor betydelse för fortsättningen.
Så jobbar vi med nyheter