Barn + inredning = en omöjlig ekvation?

Det finns mängder av magasin i tidningshyllorna som speglar vårt stora inredningsintresse. Men hårddrar man reportagen från hem med barnfamiljer finns det två dominerande spår.

Antingen exponeras svala hem, där barnens saker enbart syns i just barnens rum. Hem där pasteller och väl valda gamla träleksaker bildar harmoni. Upphängda spetsklänningar, blekrosa balettskor och vackra bokryggar står för färgskalan.

Själv förekommer barnen på lugna bilder. Iklädda förkläden bakar eller pysslar de. Eller varför inte en lässtund i en mysig kuddvrå tillsammans med beigeklädd mamma?

Eller så visas den totala motsatsen upp. Där devisen more is more genomsyrar bilderna och barnen hjular sig fram. Där färgglada Pezfigurer i rader återfinns på hyllor i köket och där det mesta är lite färgtokigt. Detaljerna har en stor dos humor och ett formspråk hämtat från leksakernas värld.

Grälla plastleksaker
I verkligheten är vi nog många som hamnar någonstans mitt emellan. Vi har hem där teckningarna klär in kylskåpet, där julgranspyntet från förskolan har en framskjuten plats i granen och där vardagsrum och kök bär spår av lekar med både bilar, dockor och pärlkreationer.

Glappet mellan bortstädad elegans där de blinkande, spelande och grälla plastleksakerna göms i en vintage-koffert och ett hem där leken styr det mesta är stort.

Varför blir det antingen eller när det kommer till barn och inredning - i alla fall i medierna?

Behöver man antingen städa bort barnen eller låta dem ta över?

Och vad sänder det för signaler när man "städar bort" barnen?

Praktiskt
- När vi ignorerar barnens egna verk och intressen kan vi förstärka känslan av osäkerhet, dåligt självförtroende och av att man inte finns, säger Marina Bergman, som jobbar med inredning.

Hon har tidigare arbetat som kulturassistent i Piteå kommun, bland annat med att hjälpa skolor och förskolor att inreda både gamla och nya lokaler för barn.

Hon är också mamma till Hugo, 7 år, och Leo, 9 år.

Marina drar en gräns mellan att få finnas och att ta över.

- Barn måste få ta plats, det är deras hem också. Men det behöver vara praktiskt. Varje rum har sin funktion. Hemma hos oss har vi en särskild plats för teckningar och när vi får nya byter vi ut de gamla som vi sparar. I många rum kan vi kombinera våra olika intressen, som i allrum, kök och kontor. Men jag tror också att det är viktigt att respektera varje familjemedlems privata saker och rum, säger Marina Bergman.

Eget rum, när?
Människor som bor i mindre städer är ofta vana vid rätt stora ytor. Att barnen har egna, eller i alla fall delade rum, är vanligt. Men när föds egentligen behovet av eget rum, eller är det vi vuxna som skapar det?

- När barnen är små vill de vara tillsammans med oss, skapa, upptäcka och uppleva - och färg och form finns överallt omkring oss. Egentligen kommer behovet av ett eget rum när barnet börjar ha kompisar och behovet av att kunna vara ifred ökar, säger Marina.

Hur ska man då tänka när man ställer
i ordning ett barnrum?
- Kombinera barnets intressen med praktisk inredning, som arbetsbord och bra förvaring. Det är lätt att överarbeta barnens rum, att sätta fokus på leksaker istället för personlighet. Jag tror på en lagom inredning, där barnet kan utvecklas och inspireras i sin egen takt, säger Marina.

Hur viktigt är det att barnen själva får
bestämma?
- Jag tror det är väldigt viktigt att barnen får vara med, diskutera, resonera och komma fram till ett rum som de kan trivas med och känna sig trygga i. Ett rum som har alla praktiska funktioner och samtidigt speglar barnets personlighet.

Konceptade barnrum
Det finns ett inredningsprogram som synliggör barn och inredning och låter dem förenas. Inredaren Isabelle McAllister leder populära Bolibompa-programmet "Fixa rummet". Där åker hon hem till barn och hjälper dem att skapa lustfyllda rum med speciallösningar.

Många drömmer om just konceptade rum med prinsesstema eller graffitiväggar, medan föräldrarnas farhåga med stylade rum är att barnen snabbt ska växa ur dem. Och att det tar tid, pengar och kraft att göra om dem igen.

- Riskerna med alla stylade rum är att vi lessnar fort och det blir "omodernt". Därför är det viktigt att diskutera fram en bra lösning som funkar i längden. Ta med i beräkningen att barnets favoritfärg ändras och kanske inte behöver täcka alla väggar. Låt inredningen växa med barnet. Starta med en bra tidlös basinredning och låt barnet bestämma de personliga detaljerna, säger Marina.

Fingeravtryck i soffan
Barnens rum är kanske lättast att hantera. Dit kan man i alla fall stänga dörren om kaos råder. Svårare brukar det vara med legoklossar under fötterna vid spisen, kartongskapelser framför tv:n och kladdiga fingeravtryck i den ljusa soffan.

Hur hanterar ni barnens leksaker, teckningar och pyssel?
- Jag inreder ofta med barnens skulpturer och teckningar i vårt hem. Den bästa konsten är den från barnen, deras egna, inte stencilerna som kommer från skolan ibland. Deras egna privata leksaker finns i deras rum, medans andra saker som spel och pussel finns i allrummet för inspiration och leklust, säger Marina.

När det gäller barn och inredningsreportage sänder både de vita bortstädade hemmen och de färgexploderade signaler. Det är antingen eller. Oavsett vad man tycker om stilar finns en likriktning, men man ska inte glömma att de flera sidor långa artiklarna med mycket bilder är ett resultat av stort intresse, städning, styling, vinklar, skärpedjup, redigering och urval.

Och det är fort gjort att fösa undan lämnade brödrester, barbiedockor och målarpapper och lägga en snygg ullpläd över den utspillda drickchokladen i den vita soffan.