Monika Bäckström, som bor i Arvidsjaur, berättar att hennes pappa var alkoholmissbrukare och bodde i egen lägenhet i Piteå. Kontakten dem emellan var mycket bristfällig. Hans andra dotter Mona Enholm som bor i Umeå hade han aldrig ens träffat.
I början av december förra året fick Monika ett samtal:
- Det var en dam från Socialtjänsten som ringde och sa att: "Vi har en kropp här på bårhuset som ingen vill ta hand om, är det din pappa?".
Blev chockad
När hon undrade hur länge sedan det var han dog fick hon veta att det var en månad sedan - hur han dött visste dock inte den person som ringde henne.
- Jag blev helt chockad och menade att: Alltså vad gör jag nu? Men jag fick i alla fall ett mobilnummer till en man som jobbade på bårhuset. Han sa att: "Skitbra att du hör av dig, han har ju legat här en månad. Var ska du ha honom någonstans? Då hade det gått 40 minuter sedan jag fått veta att min pappa var död, säger Monika som menar att man inte kan leverera ett dödsbud på det sättet.
- Sådant här ska aldrig mer få hända, menar hon.
Monika står som närmaste anhörig i sin pappas journaler. Under årens lopp har hon fått samtal från vården när han missat någon undersökning eller legat inne. Ibland har hon också själv ringt upp polisen och Socialtjänsten för att be dem titta förbi hans lägenhet i Piteå.
Hjärtsvikt
Det visade sig att hennes pappa dött i början av november förra året, detta av hjärtsvikt på IVAK (Intensivvård, akutmottagning, ambulanssjukvård). Hon säger att den överläkare hon pratade med i december, menade att en utredning skulle göras och bad att få återkomma i januari.
- Men han har aldrig ringt upp och vi har fortfarande inte fått något svar på hur detta kunde hända. Folk som man berättar det här för tror inte att det är sant, att det är en saga ...
Och problemen kring pappans död har fortsatt. Varken Monika, hennes syster Mona eller någon av de andra två syskonen, hade någon som helst insyn i pappans ekonomi. Istället hamnade det på Socialtjänstens bord att göra en dödsboanmälan (något som kan ersätta en bouppteckning).
- Vi hämtade pappren från pappas lägenhet och en decimetertjock bunt skickades till Socialtjänsten.
Papperna lämnades in i januari, men fortfarande är dödsboanmälan inte klar.
- Vi har ju ingen insyn alls i detta, nu har det kommit hot om vite på 10 000 kronor från Skatteverket om vi inte kommer in med en anmälan nästa vecka, vi börjar bli desperata, säger Monika.
Inget avslut
Deras pappa är död och begraven, men något egentligt avslut har de anhöriga aldrig fått.
- Vi är så uppriktigt trötta och ledsna på att behöva kriga mot sjukvården och kommunen. Ingen vill prata med oss och alla bara slår ifrån sig, det är därför vi går ut med det här i tidningen, säger Monika.
Hon menar att deras pappa var en människa han med, även om han var missbrukare.
- Men jag tror att hans liv och leverne gjorde att de inte riktigt såg honom som en människa. Man kan fråga sig vad kommunen och sjukvården egentligen tar för ansvar för en människa som man vet har ett alkoholmissbruk?
Det har nu gått nästan tio månader sedan pappans död:
- Vi vill bara få ett avslut på det här, men som det är nu så går det inte.