Tillsammans spelar John Kivilompolo Lindgren och Vincent Oskarsson ungefär sju timmar varje dag. Det är dock inte alltid intensivt spelande, utan när de blir less gör de andra saker en stund och senare tar de eventuellt upp spelandet igen. De berättar gripande om sin fritidssysselsättning, tankar runt omkring det och vad det betyder för dem.
Begynnelsen
John och Vincent introducerades i spelvärlden redan vid ung ålder. John fascinerades redan som liten av spel, då han brukade vara hos sin tonåriga granne och titta på när denne spelade dataspel. Vincent spelande började som kvalitétstid med sin far och utvecklades sedan när han kom i kontakt med Zelda: Ocarina of Time, där han insåg hur mycket tid spelutvecklarna lagt ned på det. Spelvärlden och spelarna var det som fångade hans intresse mest av allt.
Lan i mindre grupp
Både Vincent Oskarsson och John
Kivilompolo Lindgren föredrar att lana i en mindre grupp där man inte bara spelar hela tiden, utan man varvar spelandet med annat, till exempel som att prata, kolla videor på webbsidan YouTube eller lyssna på musik. De ser sig själva som sociala lanare.
- När jag lanar måste jag vara med människor som jag klarar av att vara med en längre period. Jag kan inte fara på till exempel Dreamhack, jag förstår inte poängen med det säger John Kivilompolo Lindgren.
Vad man måste göra för att kunna titulera sig som gamer är en enormt svår fråga. John anser att det beror på hur engagerad man är och hur mycket man spelar, medans Vincent tycker att det beror på hur stort intresset är och hur mycket tid man är villig att lägga ned på att bredda sina kunskaper om spelvärlden som avgör.
Att vara en Gamer
- Man blir inte en gamer för att man vill det, utan man blir det då man ser värdet i spelandet att man ser spelandet mer som en bok i stället för ett ping pong-racket, det vill säga att man brukar spelandet som en informationskälla och ett sätt att lära sig i stället för att se det som ett objekt att tilfredställa sitt belöningssystem med, säger Vincent Oskarsson.
Att man som gamer (och vanlig människa) kan bli arg när man spelar är inget ovanligt. Det finns de som bara skakar av sig det och de som tar ut sin irritation på saker i sin närhet.
- När jag var yngre och spelade Street Fighter till Xbox så brukade jag bli väldigt frustrerad. Jag bet i handkontrollen, slog i en vägg eller på tv-apparaten. Street Fighter var underbart, men det tog fram min dåligaste sida, säger John.
Spelberoende är ett välkänt fenomen och man hör ofta om ungdomar som antingen inte kan slita sig från spelandet eller som kan bli aggressiva. Huruvida gaming har en negativ eller positiv effekt är individuellt.
- Spelandet utvecklade min fantasi enormt och vissa spel gav mig till och med hjälp att hitta moraliska val. Ett exempel är Knights Of The Old Republic 2, som hjälpte mig att se skillnaden mellan gott och ont redan vid en ung ålder, säger Vincent.
Vincent tror att gaming blir onyttigt när personer fäster sig så mycket vid ett spel att de vill fara in i en parallel värld och inte kan slita sig från spelandet, det blir ett beroende i stället för ett bruk.
- Skillnaden mellan de som är spelberoende och de som bara spelar är nog att medans till exempel jag får inspiration, så får somliga en desperation, säger Vincent.