2024 och hustillverkaren Villa Varm firar 50 år. I byn Pålmark, bara ett stenkast från det gröna huset där Helena Sundström och Håkan Björkman vuxit upp, står husfabriken som syskonen numer driver tillsammans.
– Det är bra, vi kompletterar varandra, säger Håkan Björkman och välkomnar in i den del av fabriken där omklädningsrum och lunchrum finns.
Men så har det inte alltid varit. Det är syskonens pappa, Börje Björkman, som startar företagets bana med den så kallade Pitestugan som kan kännas igen från olika fritidshusområden i Luleå och Piteås skärgårdar.
1992 insjuknar Börje i Skelleftesjukan och sjukdomsförloppet är snabbt. Han genomgår en levertransplantation som inte lyckas och året därpå avlider han. Den tanke som hela tiden funnits om att sonen Håkan ska ta över och driva företaget finns kvar, men det blir inte som man planerat.
– Man tänkte att man skulle få en inkörningsperiod men det blev en hastig omställning. Det var tur i oturen att bostadsmarknaden var omvälvande då, räntan var på femhundra procent och det byggdes ingenting. Jag fick en mjukstart, säger Håkan och berättar att han handgripligen fick börja bygga för att lära sig.
– Jag minns att du sa: 'Jag går ner till väggblockstillverkning och så hittar jag en brädbit där det står mall. Men mall för vadå? Och det finns ingen jag kan fråga', säger storasyster Helena.
Syskonen och deras mamma tar sig igenom förlusten av pappan och maken. Håkan driver företaget vidare och så småningom börjar man att sälja och sätta upp hus igen.
– Pappa var ändå lite känd i bygden och när han dog så trodde många att även Villa Varm dog. Men när det började sättas upp något hus kom bilar hit och folk sa: 'Jaha är ni kvar än. Vi trodde ni hade stängt', säger Helena och fortsätter:
– Det var tråkigt att vi försvann i Piteå. Men det har vi ändrat på, skrattar hon.
Storasyster Helena, som även hon vuxit upp i takt med pappas livsverk, förklarar att hon kände sig urless på husbranschen när hon skulle välja yrkesbana i livet. Precis som sin lillebror Håkan har hon tillbringat somrarna i husfabriken med sommarjobb under uppväxten.
– Jag var så less på hus. Jag hade stått på husmässor och sommarjobbat här. Jag ville göra något helt annat.
Hon börjar i stället inom flygvapnet, på F21, som officer och stortrivs. Men under en mammaledighet 2007 traskar hon förbi kontoret med barnvagnen och ser hennes bror som själv försöker rodda i allt.
– Då var det full snurr och det såldes hus men Håkan var själv på kontoret. Det gick inte att ringa för det var upptaget jämnt och han var stressad. Så jag öppnade dörren och sa skämtsamt: "Hörru brorsan ta nu och anställ mig så jag kan sälja några hus".
Och på den vägen är det. Bredvid att de båda säljer hus jobbar Helena som marknadschef och Håkan som vd, även om de så klart hjälps åt med det mesta. De beskriver det som att de kompletterar varandras styrkor och svagheter.
– Jag sitter gärna för mig själv på kontoret och ritar, räknar och konstruerar och Helena är mer överallt, skrattar Håkan och fortsätter:
– Men det behövs, det går inte bara vara sådan och det går inte bara att sitta för sig själv.
Syskonen förklarar att deras kunder framför allt finns i södra Sverige. När allting startade 1974 var det i fyrkanten-området som villorna sattes upp, vilket man kan se i villaområden placerade i exempelvis Roknäs, Norrfjärden och Djupviken. Men varför det på senare tid blivit så att husbyggarna finns längre söderut är svårt att säga.
– Det har man funderat över många gånger. Vi bygger även hus här men i förhållande till närheten så borde det vara fler. Man blir aldrig riktigt klok, säger Håkan.
– Det är också det som är spänningen med att sälja och marknadsföra, för det finns inget facit. Man får prova sig fram, tillägger Helena.
Byggbranschen är bräcklig och påverkas av många yttre faktorer som räntor, leveranser och kostnader för byggmaterial. För att stå pall utmaningar lyfter syskonen fram grundfilosofin som deras pappa stod fast vid och som fortfarande lever kvar.
– Den är densamma. Själva husen ska vara välisolerade och vi ska sälja våra hus själva. Hela hustillverkningsbranschen präglas av säljare som jobbar på provision, men vår grej är att göra det själva, säger Håkan.
Även byggtekniken lever kvar. Syskonen tittar på ett gammalt framkallat foto på pappa Börje i pälsmössa bredvid den gula pressen som har uppdraget att trycka in pressbleck i reglarna. Den står fortfarande kvar på samma plats i fabriken.
– Pappas ledord var alltid att vår styrka är att vi är små, säger Helena.
Ni är syskon – bråkar ni mycket?
– Vi kan ha ganska heta diskussioner, säger Håkan och Helena skrattar.
– Men det var nog mer förr, säger hon.
Framtiden, och var de är om tio år, är en svår fråga att besvara och den blir hängande i luften som ett oskrivet blad. Enklare är det att blicka tillbaka på det som varit och se trender i både byggnation, inredningsdetaljer och köpmönster. Det senare visar sig extra tydligt längs den bokhylla på kontoret där pärmar med husköpares namn på pärmryggen står uppradade.
– På pappas tid var det bara män, men nu är det även kvinnor och i de fallen pratar vi nästan aldrig med mannen. Det är kvinnan som är drivande och som har stenkoll, säger Håkan.
– Det är häftigt. Det är en rolig trend att man märker att det är kvinnan som tar kommandot, säger Helena och går tillbaka till sitt skrivbord som står på samma plats i kontoret där syskonens pappa alltid satt.