I veckan slog jag någon form av rekord. Inte i marklyft eller milen snabbast på rullskidor. Nej, jag var och handlade. En högst ordinär veckohandling, där jag tar rekord. Ett dyrt sådant.
1 600 kronor för lite mat.
I vår familj äter vi rätt vanlig mat tycker jag. Där låg bland annat rödbetor, valnötter, kryddor, chevrèost och massa rotsaker. Här låg mjölk, fil, crème frâiche, lax, en fläskfilé och högrev.
Här låg massa annat till veckans mat och det bästa av allt – massa god frukt. Dyrast i vagnen. Äpplen 30 kronor kilot till exempel.
Att bra mat ska vara så in i helsike dyr gör mig förgrymmad.
Jag ger mig den på att om jag hade valt falukorv, blodpudding, färdigpizza, lösviktsgodis och en och annan fryst lövbit med klyftpotatis, ja, då hade jag fått så mycket mer för pengarna.
Jag sms:ade min sambo om mitt rekord och han svarade direkt: "Mera halvfabrikat och godis. Det lönar sig."
Med viss ironi har han ändå rätt, utifrån plånboken sett. Bra mat är för dyrt. Ändå köper jag inte alltid ekologiskt, som jag skulle vilja. För mig är det ett statement, så länge mycket av ekologiskt är så mycket dyrare, så blir det tydligen nog dyrt ändå.
I sammanhanget vill jag ändå höja bananerna, som nu ligger i ungefär samma prisklass som de oekologiska. De hamnar alltid i min varukorg. Samma när det gäller russin, dadlar och aprikoser. Men att ekologiskt är så mycket dyrare gör att vi inte alltid köper det.
Det här gör mig så arg. Visst är motivation mycket av ingredienserna i en hälsoförändring. Men visst spelar plånboken också stor roll. När godis ligger på ett billigare pris per kilo än högrev som är världens bästa långkokskött. När en middag av blodpudding eller färdiga köttbullar, som innehåller massa socker, smakförstärkare och E-ämnen, blir billigare än en kyckling med rotsaker i ugn.
Så klart är inte bara priset intressant i frågan. Folk som snusar betalar i dag cirka 50 kronor för en dosa och visst, de fortsätter ändå. Men högt pris på dåliga val är ändå ett val från regering och regelverk, och skulle vara ett bra sätt att visa sin ståndpunkt.
I Finland bestämde man sig för att höja skatten på godis, att ha en särskild skatt för läsk och i Norge har man haft en särskild sockerskatt sedan 80- talet. I Sverige kostar godis sex, sju kronor per hekto. Och vi blir bara fetare och fetare.
Jag önskar att jag fick sitta med i regeringen. Göra min röst hörd. För våra barn, vår framtid och våra livsmedelsval. Sverige måste ta sitt ansvar och göra något, i stället för att stå och se på när vi svenskar dör av ohälsa. Jag vägrar att fortsätta se så många barn runt omkring som lider av sin övervikt, medan vi vuxna fortsätter att trycka i dem läsk, chips, godis och vaniljyoghurt. Och fortsätter att försvara det.
Åse listar, 5 enklaste sätten för oss att välja bort dåliga råvaror framför bättre:
1. Skippa fika, godis, läsk och snacks. Väljer man någon gång att köpa hem sådant, gör det då och ät – men se till att det inte finns hemma jämt.
2. Bort med sötade yoghurtar. De finns inga bra sådana. Vi bara vänjer barnen och oss själva med att fil och yoghurt ska smaka socker.
3. Flingor. Jag skulle säga att det knappt finns några flingor av alla hyllmetrar som är bra. Tyvärr.
4. Tänk bort mackornas värld. Går det att hitta alternativ? Måste man alltid äta mackor till frukost, mellis eller kvällsmål? Visst är mackor med pålägg gott, men det är en stor källa till både ohälsa och övervikt.
5. Planera dina inköp och ta fram ur frysen på morgonen. Det värsta är att komma hem och börja tänka på vad som ska lagas och handlas ... när klockan redan är fem.