Tror att alla som känner mig, även om det bara är på ytan, vet att jag älskar träning samt vet att jag har ett otroligt starkt intresse för matlagning och smaker.
Det är verkligen två grejor som jag går igång på och ibland brukar jag tänka att om jag inte jobbade med hälsa och motivation kring hälsa, så skulle jag banne mig bli kock och ha min egen restaurang.
Drömmer om ett riktigt mysigt hak, där man från att man kommer in till man går därifrån, är så in i bomben nöjd. Grytor, soppor, hemlagade storkok och salsor, lyxiga frukostar och härliga möbler att gosa in sig i.
Jag drömmer också om att träna på heltid. Att jag ännu tidigare skulle ha förstått att jag är den träningspersonlighet jag är. Men när man inte fattar det nog tidigt så är det som det är med det. Men kanske är det aldrig för sent?
För mig är det inget hinder att vara snart 37 år och ändå ha ett driv att se hur vältränad man kan bli, eller hur bra man kan bli inom en sport. Det är inget hinder även om man är 90 år! Det är bara vi själva som sätter stopp för det och tror att saker är försent bara för att vi råkar kommit upp oss lite i åren.
Jag skulle egentligen säga att jag bara har blivit rejält mycket klokare med åren, lärt känna min kropp och dess signaler ännu bättre samt fått ännu mer distans till mig själv. På ett bra sätt. Det finns inget pass i världen som skrämmer mig längre. Bara triggar och gör mig uppspelt, tills man är mitt uppe i det och tänker, "men hur i herrans namn tänkte jag nu? Vad gör jag det här för?".
Men jag gör det om och om igen. Jag älskar känslan. Framför allt efteråt.
Jag må vara rätt fyrkantig. Både till min kroppsliga byggnad och ibland i mitt tänk. Jag har en egen stark tro på vad som funkar i längden och känner mig trygg i det. Läser om nyheter, testar ibland och bildar mig en uppfattning. Jag har inget behov av att dra åt samma håll som trenderna. För mig är det trygghet och jag känner att min trovärdighet till mig själv och mitt budskap stärks och känns trovärdigt.
Trovärdighet är det viktigaste inom alla katergorier.
Dock har jag denna vår utmanat mig på två olika plan. Dels har har jag i flera år pratat om att jag skulle vilja börja träna yoga. Det har aldrig passat, det har inte funnits nog med vilja och jag har helt enkelt inte kommit mig för. I mars var det dags.
Jag gick inte bara en gång. Jag gick vecka efter vecka. Så fort ett extra pass fanns inlagt så planerade jag in det.
Förra lördagen tog jag mig en promenad längs vattnet i arla morgonstund. Det var jag, fåglarna och just ingen mer. När jag kommit halvvägs stannade jag som det naturligaste av allt och intog min position där med solen i ansiktet och vattnets reflexer mot mig.
Hälsade solen välkommen, andades genom näsan, in och ut, stod i krigaren och i ett stolt träd. Och insåg där – jag har blivit en liten yogi och är blixtförälskad i denna rörelseform!
Men man kan inte väga en cykelklass mot en yogaklass och tro att man är rätt ute. Så klart är det inte samma sak. Yoga är en egen väg, en klass för sig. Främst är det en källa till fysisk och mental styrka, lugn och fokus. Långt ifrån maxpuls, blodsmak och bara just därför så fantastisk.
Den andra av mina utmaningar? Hör och häpna. Jag har testat att fasta. Inte några 5:2 eller periodiska fastor utan en ren fasta i tre dagar. Juicer, buljong och örtteer. Låtit mina njurar, min lever och min kropp få chansen att vila helt några dagar.
Hungrig?
Ja!
Seg?
Rätt så och i kombo utan träning – såååå seg.
Trist?
Verkligen.
Tre dagar utan vare sig träning eller riktig mat och jag inser att mitt liv plötsligt känns fattigt. Jag känner mig halv, grå och ledsam. Jag saknar endorfinerna. Jag saknar att planera mina långkok och nya smaker och jag saknar att träna hårt. Men visst är jag pigg som aldrig förr efteråt. Jag har energi som aldrig förr och nu denna måndagmorgon när jag sitter och skriver detta ... längtar jag till i kväll.
Jo, för då står yoga återigen på mitt schema. Tänk att jag skulle bli så kär och så beroende av denna uråldriga träningsform.
Åse listar, fler utmaningar i framtiden:
1. Köra krossare! Fort, fort i en skog och känna adrenalinet pulsera. Det ska jag göra någon gång.
2. Köpa en riktigt bra cykel och testa att tävla. Tror att mina ben och min tävlingsskalle skulle gilla det på riktigt.
3. Tävla inom styrkesport. På endera sätt.
4. Åka Vasan på 5.30. Djärvt? Ja, men under bra förutsättningar så ska jag göra det.
5. Hålla en matlagningskurs i bra, god och hälsosam matlagning.