- Det finns nästan alltid många olika orsaker och många av problemen påverkar varandra. Man fastnar i onda cirklar, säger Katarina Skogman.
Om några veckor lägger hon fram sin avhandling vid Lunds universitet.
Det brukar sägas att självmordsförsök är rop på hjälp. Men Katarina Skogman håller inte med om liknelsen.
- Frågar man dem som själva har försökt handlar det snarare om att fly, säger hon.
Hon har bett 54 personer inlagda på psykiatrisk klinik efter självmordsförsök att i enkätform förklara varför de gjorde det.
Nio av tio säger att syftet var att fly från en outhärdlig situation eller outhärdliga tankar. Åtta av tio säger att syftet var att dö. Men detta är något som kommer i andra hand, enligt de djupintervjuer som Katarina Skogman också gjort. Bara i sällsynta fall handlar det om att vilja straffa eller skuldbelägga någon annan.
Många beskriver en känsla av att vara slutkörd, både fysiskt och psykiskt. Det slutgiltiga beslutet om att göra slag i saken är ofta impulsivt.
Tidig hjälp
Några av de tio djupintervjuade personerna beskrev tillståndet precis före och under självmordsförsöket som desperat och förvirrat, medan andra hade avstängda känslor och tunnelseende.- I det läget varken kunde eller ville de söka hjälp. Många hade tidigare sökt psykiatrisk hjälp, men just då fanns det inte på kartan, säger Katarina Skogman.
Hjälpen måste komma i ett tidigare skede, betonar hon. Kanske skulle det också gå att förbereda personer som gjort självmordsförsök på att detta är något de kan hamna i och hjälpa dem att utveckla en strategi för hur de ska ta sig ur det. En utgångspunkt skulle kunna vara de strategier som finns för stresshantering, något som enligt Katarina Skogman borde undersökas vidare.
Hon har också följt upp lite mer än 1 000 personer som överlevt självmordsförsök. Efter i genomsnitt sex och ett halvt år hade fem procent tagit livet av sig.