Goda kulturarv från krogen

KLASSIKER. Alla har vi hört namnen. De flesta har också stoppat i sig en och annan. Det handlar om krogklassiker, den mat som aldrig tycks försvinna från restaurangernas matsedlar. Här dyker vi rakt ner i krogköken bland porterstekar, kungliga kalvfileer och dedicerade sallader.

Övriga2006-10-05 00:00
 Filet de Veau à la Oscar, eller kalvfile à la Oscar som är samma rätt på svenska, låter som en tvättäkta fransk paradrätt. Må vara att den skapades av en fransman, Operakällarens köksmästare Paul Edmond Malaise, men sedan är det slut på det franska. Året var 1897 och Sveriges dåvarande kung Oscar II kunde se tillbaka på 25 år på tronen. En nationell högtidsdag på den tiden och restaurangerna slog på stort även om inte kungen själv närvarade. I originalutförande formligen travades delikatesserna på varandra: kalvfile, sparris, hummer och äkta tryffel. Såsen som bjöds till var en fluffig bearnaisesås smaksatt med tomat, vilket gjorde att såsen bytte namn till choronsås. Uppläggningen var raffinerad - man kunde krångla till det för köket på den tiden också.

Rejäl höstmat

Mer rejält är det med en långsamt stekt köttbit från fransyskan av nöt eller älg som serveras med mustig portersås. Se till att steken får tillräckligt med tid på spisen så den hinner bli mör och god utan att för den delen falla i bitar. Såsen får smak av mörkt öl, därav namnet, och koncentrerad svartvinbärssaft. Lägg därtill ett flertal rotsaker som gör sitt till för att smakerna ska utvecklas. Porterstek var vanligt förekommande på landets stadshotell under höstmånaderna. Serverades ofta med inlagd gurka, gele och en variation av kokta grönsaker.

Joppes räksallad

Ragnar Josephson (1891-1966) var professor och Dramatenchef. Att han hamnade på Teatergrillen lite då och då hörde till sakens natur. Där var han en väl sedd gäst och fick 1947 en alldeles egen förrätt uppkallad efter sig - den smått klassiska "Joppes räksallad". Inga märkvärdigheter alls, men rätten skapades strax efter kriget med allt vad det inneburit i avsaknad av godsaker. Äntligen hade farleder och fiskevatten rensats från minor så att räkflottan kunde gå till havs och jordbruket kunde börja ägna sig åt finlir som att odla sparris. Här möttes delikatesserna, och som förrätt med en bit rostat bröd håller Joppes räksallad än i dag.

Små, läckra och vansinnigt goda: Toast Skagen eller den svenska klassikern som rätt och slätt kallas löjromstoast. De är två folkkära och outslitliga inledningar på bättre middagar.

Klassiska inledningar

Mer klassiska svenska kroginledningar är toastar med räkröra eller löjrom och gräddfil. Kontrasten mellan varmt, nystekt bröd och kall skaldjursröra är spännande. Smaklökarna får dubbla signaler och brytningen upplevs som något av en kick. Precis så ska en förrätt vara. Likt det första, uppfriskande andetaget när man öppnar sovrumsfönstret om morgonen. Kroppen vaknar till liv och öppnar sina sinnen för nya intryck. Att dundra på med för tunga förrätter kan förta hela middagen.

Gratinerad lyxfisk

Säg gratinerad sjötunga och de flesta tänker på varianten kallad Walewska. Där toppas fisken med vitvinssås, hummer och tryffel. En mer svensk variant är att garnera med hummer från västerhavet och löjrom från Bottenviken. Bättre fiskrätt än så kan man knappast servera inom ramen för vad svenska vatten kan erbjuda.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!