Formkurvan pekar uppåt
Film: Day watchOriginaltitel: Dnevnoy DozorPremiär: 21 september 2007Med: Konstantin Chabenskij, Maria Porosjina, Vladimir Mensjov med flera.Regi: Timur BekmanBetovSpeltid: 2 tim 10 minCensur: 15 årBetyg: PPPPEBIO
Det var den första filmen i en trilogi. Nu kommer del två, "Dagens väktare".
Den bräckliga vapenvilan mellan den ljusa och den mörka sidan består, övervakad av Nattens och Dagens väktare, en sorts superhjältepoliser. Men molnar tornar upp sig, en skicklig iscensatt fälla gillras för att återigen starta kriget som ska utplåna hela mänskligheten.
I centrum står huvudpersonen från den första filmen Anton Gorodetsky (Konstantin Chabenskij) och återigen hamnar han mitt emellan de bägge sidorna. På ena sidan de mörka krafterna med hans egen son Egor och på andra sidan de ljusa krafterna med hans käresta Svetlana.
Bröderna Wachowski lyckades med en film, "Matrix", de efterföljande delarna i deras trilogi var stundtals patetiska. För Bekmanbetov pekar formkurvan åt ett helt annat håll.
Det är inte bara ruggigt spännande. Han har också hittat humorn, "Nattens väktare" var rätt befriad från det.
Och så har vi ju hans egensinniga filmspråk som fortsätter att fira fantastiska triumfer. En actionscen med en bil åkandes på en av Moskvas skyskrapor är en fröjd av påhittighet. Men det är bara toppen av effektberget.
Så här studsande lycklig över specialeffekter har jag inte varit sedan Audrey Tautou förvandlades till en våt fläck i "Amelie från Montmartre", och därmed gav ordet dumpad en bild.
Just den franske filmaren
Jean-Pierre Jeunet verkar ha varit en stor inspirationskälla för Bekmanbetov. Till skillnad från alla amerikanska motsvarigheter som "Matrix", "Blade" och "Underworld"-filmerna har Bekmanbetov, likt Jeunet i "Delikatessen" hittat en sorts solkighet som känns helt rätt.
Nu ser jag fram mot "Skymningens väktare".
Så jobbar vi med nyheter