gudinna, så vacker att hon till och med brädade Afrodite och hade en kärleksaffär med krigsguden Ares. Fast hon prasslade med en del andra mytologiska figurer också och blev med tiden mamma till Memnon, en av ledarna i det Trojanska kriget.
Se där, lite kultur på köpet när man läser på sin läxa inför första provkörningen av Volkswagen Eos. En cabriolet med plåttak som storleksmässigt ligger lite mitt emellan nya Volvo C70 och Peugeot 307 CC.
VW gör ett stort nummer av att Eos tak är femdelat men hur man räknat vet nog bara gudarna. Själva taket är i alla fall endast tredelat, som hos Volvo C70. Volvo erbjuder däremot ett baksäte med bättre rymd åt alla håll. Och Volvon är också totalt sett en större bil, men så kostar den också mycket, mycket mer.
Tak av glas
VW Eos har dock något som ger mera rymdkänsla inne i bilen än konkurrenterna när "locket" är på - tak i glas och dessutom en konventionell öppningsbar sollucka. Också i glas. Alltihop försvinner ner i bagagerummet på bara 25 sekunder när man väl tryckt på knappen, som sitter mellan framstolarna. Men ett par gånger fick jag det inte att fungera. Den speciella kåpa som ska skydda eventuellt bagage där bak när taket matas ner (nästan halva bagageutrymmet går ju åt till takkonstruktionen) hade kommit lite ur läge. Därmed sattes fällmekanismen ur funktion. Kan bli ett gissel för den som ofta kör med lite tunga grejer som rumlar runt i bagagerummet.En liten och till synes enkel vindavvisare på vindruterarmens överkant tar i uppfällt läge bort det mesta av draget runt öronen på de åkande i framsätet. I baksätet får man dock finna sig i att bli ordentligt vindpinad. Fast där sitter man ogärna för att det är så trångt.
Den passiva säkerheten är hög även om man aldrig åker lika skyddat i en öppen bil som i en täckt. Speciella skyddsbågar skjuts automatisk ut om bilen skulle välta men några sidokrockgardiner i dörrarna, à la Volvo C70, har inte Eos.
Avstå från turbon
VW Eos är byggd på en chassi-mix av Golf och Passat. Golf fram och Passat bak. Och konstruktörerna i Wolfsburg hävdar att man byggt den vridstyvaste cabrioleten i klassen. Då räknar de även in Saab och Volvo, om man får tro marknadsföringsavdelningen.Tillåt mig tvivla. Eos-karossen känns överraskande vinglig och på ojämn och gropig väg får jag ibland en känsla av att Golf- och Passat-delarna inte trivs ihop. De rör sig åt olika håll. I flera kurvor på de slingrande grekiska bergsvägarna tappar också bakhjulen greppet och ger överraskande kast innan antisladdsystemet hinner gripa in. Visserligen var den heta asfalten hal av gammal dieselrök, men ändå...
It don’t impress me much, för att nu citera Shania Twain.
VW Eos kommer till Sverige med två bensinmotoralternativ. Eller rättare sagt ett. En 2,0-liters direktinsprutad FSI-maskin på 150 hk, som dock går att få även med turbo och som då ger 200 hk. 259 000 för den förstnämnda och 281 000 kronor för den sistnämnda. En cabriolet ska man glida med, så avstå från turbon. Det går också att beställa en diesel- och en V6-version. Satsar man på dieseln kan man glömma det där med att åka öppet eftersom oljudet från den hårt knattrande motorn förstör hela iden med en cabriolet. V6-modellen är inte i produktion ännu så den har jag inte kört, men den ter sig något övermotoriserad och onödigt dyr.
rolf.gildenlow@ttspektra.se