Kom dröm en stund med mig ...

Jag vaknar igen. Undrar hur många mornar man har vaknat på samma sätt. Om jag inte tänker helt fel lär det vara lika många som dagarna man levt. En klurig stund räknar jag på det. Det är _ en ganska fin dag slår jag fast när jag tittar ut. Löven täcker marken och det är inte helt genomgrått.

Som en egen personlig rit går jag igenom natten över frukosten. Det har blivit så. Det är drömmarna jag vill åt, jag har ett litet block där jag försöker minnas. I natt hann jag inte med och inget kom på papper innan tanken var borta. Då går frukosten åt till att pressa fram tankarna mellan smörgåsarna. Då är det så kul när man minns, minsta detalj kan ge dagen en bra start.

Det finns så många olika sorters drömmar. Sådana som är på gränsen till så intetsägande att Hollywood säkert skulle vara intresserade av att pumpa in några miljoner i den. Bara jag drömmer fram en kärlekshistoria värdig bioformat. Jag känner även dem som tycker bäst om att drömma mardrömmar, att vakna upp alldeles kallsvettiga och undra om man fortfarande lever. När jag tänker efter är det nog samma människor som helst väljer skräckfilm när det ska tittas. Jag minns även pojken som kom till skolan en dag för längesen. Så säker på att han hade fått den där tjejen. Så glad och så rak i ryggen tänker jag mig honom, bara för att pysa ihop som en ballong när han insåg att drömmen inte var mer än - just en dröm.

Jag har min bästa dröm. Eller bästa och bästa, den som finns kvar. Den är så bisarrt skruvad att jag är stolt. Fast vackert är kort, så även denna gång. Det enda jag minns är att jag befinner mig i ett hus där jag befunnit mig många gånger. Jag gör något alldagligt, för att sekunden senare sväva ut genom fönstret. Tillsammans flyr vi, jag och någon, bort genom skogen. I glassbilen! Samtidigt som den enformiga melodin byts ut och blir den vackraste musik. Så är vi en road-movie lämnandes staden och vore jag artistiskt lagd skulle jag måla en tavla av det. Eller nej, skriva en sång så drömsk att den vore värdig denna dröm.

Det skönaste med drömmar är att de är så fria. Tänker på rasisten som i drömmen spelar Fia med knuff med dem han skulle hata. Eller Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt dansandes tryckare. Sådana tankar gör mig glad. Fast jag inte drömmer så storartat som "I natt jag drömde någonting…", så gör det frukosten så mycket bättre.

Kanske räddar jag inte världen i min glassbil, men roar jag mig själv och någon mer. Tills vidare.