Videon är inte längre tillgänglig
Per Ögren bor i Altersbruk och tillhörde tidigare Norrfjärdens hälsocentral. Efter sammanslagningen av hälsocentralerna i Norrfjärden och Öjebyn är han numer listad vid Hällans hälsocentral. På grund av en sjukdomsbild behöver Per Ögren träffa läkare ungefär tre gånger i månaden och han är kritisk till hur vården har blivit efter sammanslagningen. Han upplever att väntetiderna är längre, det är svårare att komma fram via telefonen, det kan ta upp emot 45 minuter att anmäla sitt besök, det är ständigt ny personal och läkarna är ofta stressade.
– Vården har blivit klart mycket sämre. Det skulle inte bli någon förändring sa de, sammanslagningen skulle inte märkas för patienterna och vi skulle få träffa den personal vi var vana att träffa i Norrfjärden. Jag har sett dem, men jag har inte träffat dem en enda gång, säger Per Ögren.
Men han påpekar också att han inte vill kritisera personalen.
– De gör vad de kan utifrån förutsättningarna de har, säger han.
Han upplever att läkarna han träffat är stressade, att besöken blir påskyndade och att han inte får ordentliga svar.
Hur känns det för dig som patient när du möter en stressad läkare?
– Jag blir själv stressad och jag kan inte tänka riktigt klart. Jag har svårt att få fram det jag vill, säger Per Ögren.
Känns det som att det har betydelse för den vård du får också?
– Ja det har det i och med att jag inte alltid hinner fråga allt jag vill på ett lugnt och behagligt sätt, jag får forcera fram det jag undrar och sedan får jag några snabba svar.
Den stress som Per Ögren upplever vid den nya hälsocentralen är inget han känner igen från den gamla hälsocentralen i Norrfjärden.
På Hällans hälsocentral finns i dag drygt 11 600 personer listade. Innan sammanslagningen fanns 7 500 personer listade vid Öjebyns hälsocentral. Per Ögren tycker inte att ytan räcker för mängden patienter och han anser att det behövs både mer personal och ökat utrymme för att kunna ta emot alla patienterna.
Redan från början var Per Ögren negativt inställd till sammanslagningen, men han trodde ändå att det skulle fungera och att han skulle få träffa samma personal som tidigare. Precis som det var sagt.
– Jag tycker att det är viktigt utifrån att de känner mig, jag förväntar mig att de känner till och vet vilken vård jag behöver. Det är svårare för ny personal som hela tiden behöver läsa in sig i journalerna och eftersom det är ny personal hela tiden är det ingen som hinner lära känna mig. Det blir aldrig riktigt bra, säger han.