Genom ett riksdagsbeslut 1981 erkÀnde Sverige som första land i vÀrlden teckensprÄket som ett fullvÀrdigt sprÄk och som dövas "modersmÄl". Varje Är uppmÀrksammans sprÄket genom "teckensprÄkets dag" den 14 maj.
Men trots det lever en mĂ€ngd fördomar och myter kvar enligt Ă sa Henningsson â bland annat att teckensprĂ„ket skulle vara "begrĂ€nsat" och "fattigt":
ââMen det stĂ€mmer inte alls, sĂ€ger hon och poĂ€ngterar att teckensprĂ„ket har lika mĂ„nga nyanser och avancerad grammatik som talande sprĂ„k.
ââDet Ă€r ett hĂ€ftigt sprĂ„k, att tala teckensprĂ„k Ă€r ungefĂ€r som att mĂ„kla en tavla. Nu nĂ€r vi pratar med varandra och en tolk översĂ€tter till dig vad jag sĂ€ger sĂ„ kommer du Ă€ndĂ„ att gĂ„ miste om en del, man fĂ„r inte med allt, sĂ€ger Ă sa Henningsson.
Hon Àr sjÀlv döv, men har hörande barn.
Vi trÀffas vid havet ute pÄ Yttre NÀsudden dÀr solen Àntligen kikat fram och vÀrmer skönt.
ââMina barn Ă€r vuxna i dag, men dĂ„ de gick skolan fick de inte rĂ€tt till teckensprĂ„k som modersmĂ„lsundervisning, skolan sa att det inte fanns nĂ„gon teckensprĂ„kslĂ€rare, sĂ€ger hon.
I dag Ă€r detta nĂ„got föreningen kĂ€mpar för â att kommunerna ska ta sitt ansvar och erbjuda teckensprĂ„ksundervisning till elever som har döva förĂ€ldrar (lĂ€s artikeln intill).
FrĂ„gan Ă€r dock komplicerad. Det finns i dag tvĂ„ lagar som beskriver rĂ€ttigheten att fĂ„ lĂ€ra sig teckensprĂ„k som modersmĂ„l ââdels sprĂ„klagen, dels skollagen.
Enligt sprÄklagen ska den som har behov av teckensprÄk fÄ möjligheter att lÀra sig det, samhÀllet har ocksÄ ett sÀrkskilt ansvar för att skydda och frÀmja teckensprÄket.
I skollagen stÄr det att elever som har förÀldrar som har ett annat modersmÄl Àn svenska, ska fÄ modersmÄlsundervisning i sprÄket om det bland annat finns behöriga eller lÀmpliga lÀrare och att det gÄr att fÄ ihop en undervisningsgrupp pÄ minst fem elever.
Men om sprÄket Àr ett av Sveriges fem nationella minoritetssprÄk, sÄ har eleven rÀtt att fÄ undervisning i sprÄket, Àven om detta inte uppfylls. TeckensprÄket Àr dock inte ett nationellt minoritetssprÄk, men i sprÄklagen jÀmstÀlls det med dem.
Enligt à sa Henningsson finnns i dag okunskap kring vad som gÀller:
ââMĂ„nga kommuner vet inte om att de ska erbjuda teckensprĂ„k och förĂ€ldrarna vet inte att de har möjlighet att ansöka om det. Kommunerna kan ocksĂ„ sĂ€ga att de inte fĂ„r ihop en grupp pĂ„ fem elever eller att det saknas teckensprĂ„kslĂ€rare, sĂ€ger Ă sa Henningsson som skulle vilja att teckensprĂ„ket utsĂ„gs till ett minoritetssprĂ„k och jĂ€mstĂ€lldes med samiskan.