Bölefisk AB drivs av makarna Robert och Kerstin Öberg sedan 1995.
Verksamheten har 12 anställda och står på tre ben, som de själva uttrycker det. Koler-Elvis restaurang och catering i Öjebyn och Rena rama delikatesser i Piteå samt matbilen som åker runt i byarna och säljer färdiga lunch- och middagslådor. Efter 30 år har de nu tagit beslutet att sälja på grund av ålder och sviktande hälsa.
– Det här är ett beslut som vuxit fram under en tid, vi har ju åldern inne och man vill hinna göra någonting annat, säger Robert Öberg.
Företagets historia började i mitten av 90-talet när Robert Öberg körde runt och sålde fisk på landsbygden i Pite älvdal, därav namnet Bölefisk. Några år senare köpte de den konkursade ICA-butiken i Bölebyn men förstod ganska snart varför den hade konkursat – det var för få kunder.
– Vi jobbade nästan ihjäl oss för det fanns inte marginaler att anställa. Sabels fanns ju då och det var en svår konkurrent. "Det här ska vi inte hålla på med", sa jag till Kerstin. Men vi höll ut i sju månader innan vi slog igen.
2003 startade Robert och Kerstin Öberg istället Rena rama delikatesser på Storgatan i centrala stan. Ett lyckat drag, visade det sig. 2007 var det dags för nästa utmaning när de öppnade restaurangen Koler-Elvis kök och catering på Noliaområdet som sedan flyttades till Öhn i Öjebyn 2013.
– Även det var ett lyckat drag. Det har varit så roligt under de här åren och verksamheten är självgående. Vi vill att den ska leva vidare, säger de samstämmigt.
De berättar att det då och då funnits tankar om att utveckla restaurangen.
– Det går att göra så mycket, till exempel pubkvällar, bröllop och minnesstunder efter begravningar, men vi har inte riktigt haft orken, säger Kerstin Öberg.
Namnet på restaurangen kommer från Roberts smeknamn Koler-Elvis. Långt innan fiskförsäljning och matlådor var Robert under två decennier en del av Kjell-Bertils orkester. Eftersom han kommer från Koler och spelade samma musik som Elvis så blev smeknamnet en självklarhet.
Under åren har det varit Robert som gasat med nya idéer och Kerstin som bromsat. Det har varit en lyckad mix, enligt dem.
– Jag hade så tur som träffade dig, säger han kärleksfullt till Kerstin.
Nu längtar de efter ett annat liv. Ett liv där de inte lever med jobbet dygnet runt.
– Som det är nu kan vi vara lediga max en vecka. Tänk att få fara iväg med husbilen dit näsan pekar och njuta i flera veckor och så har vi stugan i Bänkerträsk också, säger Kerstin drömmande.
Kan ni berätta om någon speciell händelse genom åren?
– För drygt ett år sedan var vi i restaurangen och såg hur folk från Postkodlotteriet klev ur sina bilar här utanför, då blev det väldigt spännande, säger Robert.
– Och personalen här började fråga och tro att vi hade vunnit för vi har ju lotter, säger Kerstin.
– Just då ringde telefonen och det var från Postkodlotteriet. Ojojoj, tänkte jag, men den som ringde frågade bara om vi ville köpa fler lotter. När Kicken sedan kom in här frågade jag varför de kom just hit för att käka. Då visade det sig att de ringt Ronny Eriksson och frågat var de kunde testa palt när de nu var i Piteå. Så då rekommenderade Ronny vår restaurang, säger Robert.