Högklassig luftakrobatik på flygfältet

Vi befinner oss på Piteå Modellförarklubbs (före detta
Modellflygklubben) flygfält i Öjebyn. Ett dussintal av klubbens cirka 75 medlemmar har samlats denna söndagseftermiddag
enkom för att berätta och visa upp en del av sin verksamhet för Piteå-Tidningen.
Vädret är vackert, men förhållandena är långtifrån idealiska, eftersom det blåser en del och dessutom från fel håll med luriga byiga kastvindar. Precis som i all annan flygverksamhet är man väderberoende.
Nästan bara män
Dessa män (nästan bara killar är aktiva medlemmar) manövrerar skickligt sina fantastiska, radiostyrda flygande maskiner med hjälp av spakarna på sändaren, som kan ha upp till 6 kanaler. Men de tar inga risker.
Olyckor händer understundom i alla fall, trots försiktigheten. Leif Jacobsson, som för övrigt hyser ett speciellt intresse för militärflygplan från första världskriget, råkade krascha ett flygplan för en tid sedan. Bara stjärtpartiet återstod efter sönderlandningen, därför har han ingen modell med sig till fältet i dag..
- Men det är bara att bygga nytt, säger Jacobsson, som hör till dem som uppskattar byggandet medan andra föredrar att köpa färdigt.
Det finns gott om attraktiva färdigbyggda modellflygplan på marknaden i dag, fast de kostar förstås därefter. Hobbex säljer till exempel ett värstingplan med inbyggd propeller som påstås komma upp i farter på 130 kilometer i timmen - för cirka 3 000 kronor.
Eldrivna flygplan har kommit stort på senare år tack vare den förbättrade batteritekniken. Man använder lithium-polymerbatterier av i princip samma typ som används i mobiltelefoner. Flygtiden per laddning varierar mellan några minuter upp upp till en kvart beroende på flygplansmodellen.
Numera är förhållandet mellan metanol och elplan i Piteklubben ungefär fifty-fifty.
Stor spännvidd
När det gäller storleken är spännvidden hos modellerna stor: Jimmy Utterströms gula Piper Cub (clipped wing) har en spännvidd på cirka 1,70 meter, medan Mats Jonssons Supermarine Spitfire är en miniatyr i jämförelse. Någon äger en modell med en spännvidd på 4 meter, men den kan man inte flyga med i Öjebyn, utan då får man låna flygfältet i Långnäs.
- Det är riktigt roligt att flyga, säger Håkan Högberg efter att just ha tagit ned sitt röda, servostyrda fartvidunder.
- Nu har även min fru börjat med modellflyg, hon har skaffat sig en egen trainer, tillägger han.

Högklassig luftakrobatik på flygfältet

Den camouflagefärgade Spitfiren gör en roll och en loop och far i rasande fart fram upp och ned, en svala pilar förskräckt förbi. Det kallas "aerobatics" och det är luftakrobatik på hög nivå.