Erik kom till Sverige som 9-åring tillsammans med sin mamma, Sen klass 5 har han gått skola i Öjebyn. Han har endast vaga minnen av sitt hemland, Armenien, och språket kan han bara hjälpligt.
Två gånger tidigare har Erik sökt uppehållstillstånd och varje gång har det blivit tillfälligt. Tredje gången fick han tillfälligt i 13 månader.
LÄS OCKSÅ : Tiden verkar till utvisningshotade Eriks fördel
För Erik är det tungt att inte veta hur framtiden ska bli.
– Jag har svårt att koncentrera mig i skolan och jag inte nån lust att göra nåt, säger han.
Innan sista beskedet kom i mars var det en mycket påfrestande tid.
– Lite lättare känns det nu när jag vet att jag får stanna ett år till och hinner börja gymnasiet.
Tyvärr får han inte sommarjobba. Precis som många andra utan permanent uppehållstillstånd saknar han de fyra sista siffrorna i personnumret.
– Det är jättetrist, säger han.
Oron över vad som ska hända efter 13 månader finns där hela tiden.
– Jag funderar mycket på det. Jag börjar gymnasiet men jag blir osäker när jag tänker på framtiden.
Maktlösheten gjorde att han ville ringa till migrationsverket och be om att få stanna.
– Men advokaten sa att det inte var någon ide.
Ett brev från polisen i Armenien har också gjort oron i magen än mer kännbar.
– De letar efter mig för att jag ska göra militärtjänsten. Tydligen letar de efter mig, säger han och skakar lätt på huvudet vid tanken på att tvingas göra militärtjänsten i sitt gamla hemland.
LÄS OCKSÅ: Klassen kämpar för Erik
Klasskamraterna har stöttat Erik hela vägen och engagerat sig. En namninsamling med hundratals namn har lämnats in till migrationsverket.
– Det har ju ingen betydelse för beslutet men det positiva var engagemanget, säger Roger Mikaelsson, lärare och mentor som stöttar och hjälper Erik.