"Jag pratar öppet om min autism för att det är en av diagnoserna som kan vara bakomliggande till att man faktiskt tar livet av sig. Just att man lever med den här otroliga ensamheten", säger Elina.
Den här artikeln, som publicerades första gången 20 oktober 2024, är en av läsarnas favoriter under året.
Från mellanstadiet och under hela högstadiet utsattes Elina Ersson Isaksson, 29 år från Öjebyn, för svår mobbning.
– Jag var utåtagerande och hördes och syntes mycket. Jag förstår att de andra tyckte jag var jobbig, men önskar att de hade sett att det var ett rop på hjälp. Istället blev jag en hackkyckling och fick höra att jag var en vidrig människa och att de önskade livet ur mig. Jag utvecklade ett självskadebeteende och började skära mig, men när det kom fram så fick jag bara höra: "men skär djupare nästa gång".
Varje dag var en kamp för att överleva – när Elina var 13 år gammal var det nattsvart.
– Jag kände på morgonen att, jag ville dö, att det här var min sista dag i livet. På skolan fick jag utstå de vanliga glåporden och om hur oönskad jag var här på jorden. Sedan gick jag hem och tänkte att: "nu räcker det, nu avslutar jag mitt liv".
I dag har skolan som Elina gick på brunnit ner. "Den finns faktiskt inte längre, det kändes som en liten revansch, skolan gjorde absolut ingenting för att hjälpa mig".
Hon minns att hon kollapsade på en soffa intill sin mamma – kunde inte öppna ögonen, men hörde ändå allt som hände runtomkring och kände hur livet långsamt började rinna ut.
– I ambulansen fick jag mitt första hjärtstopp och under natten hade jag totalt nio stycken. Jag hörde hur min mamma skrek att jag var död. Hennes vrål, det går inte att beskriva och ångesten som jag kände där och då att, "vad fan har jag gjort egentligen".
Efter självmordsförsöket blev Elina inlagd på Barn IVA.
– Men det var under höstlovet, så när skolan började om igen så gick jag tillbaka som om ingenting hade hänt och det var ingenting jag pratade om efteråt heller.
Fanns det ingen du kunde prata med?
– I dag skulle jag säga att jag hade jättemånga runtomkring mig. Men där och då visste jag inte vad jag skulle säga, för jag visste inte riktigt vad "må dåligt" var för någonting. För mig var det ju vardag, jag trodde att det var så här livet skulle vara.
"Skoltiden var den mest plågsamma tiden i mitt liv, framför allt från mellanstadiet och tills jag gick ut nian. Högstadiet handlade bara om att överleva".
Elina Ersson Isaksson är på en bra plats i livet i dag, något hon inte trodde var möjligt. "Förut handlade det mest om att överleva, men i dag är det roligare att leva".
Som 14-åring fick Elina diagnosen högfungerande autism.
– Jag visste ingenting om diagnosen, men förstod att jag var konstig och kände att det aldrig kommer vara någon som vill umgås med mig. Det var som att jag hade blivit förpestad.
I dag är Elina medveten om att risken för självmordsförsök och självmord är mycket högre bland människor med autismspektrumdiagnos än hos befolkningen i övrigt.
– Därför pratar jag öppet om det i dag, att autism faktiskt kan vara en av de bakomliggande orsakerna till att man tar livet av sig. När man lever med den här otroliga ensamheten.
Elina har även diagnosen ADHD och medicinerar med concerta, hon har även en intellektuell funktionsnedsättning.
– I dag märker man kanske inte av det lika mycket, men jag var väldigt sen i utvecklingen och hade stora inlärningssvårigheter i skolan. Jag passade inte in min klass, men jag hade nog inte passat in på särskolan heller. Jag hamnade i ett mellanting och det skapade också ett utanförskap.
Efter examen i nian kände hon en enorm frihetskänsla.
– Men jag har inte gått gymnasiet för den hjälpen jag behövde fanns inte. Sedan hade skolan knäckt mig så mycket så när jag fick möjlighet att skita i det, så sket jag i det. Det är en sorg att det blev så.
Morgonrutiner, lämna på förskolan och tvätta. Med hjälp av en veckoplanering i mobilen kan Elina hålla ordning på vardagen och hushålla med sin energi. När sonen är halvtid på förskolan finns tid för mental återhämtning.
Elina Ersson Isaksson har ofta nära till skratt i dag. "Jag skulle aldrig välja bort mina diagnoser", säger hon.
När Elina var i 20-årsåldern var hon glad när hon fick vara med och festa, och gjorde allt för att passa in. Men de dagar det inte var party var telefonen tyst och ångesten tryckte på.
– Till sist så kraschade jag. Men då kom jag också till insikt om att jag inte längre kunde sitta och tycka synd om mig själv. Att det bara var jag själv som kunde göra en förändring för att kunna må bra. Vändningen kom när jag bestämde mig för att ta tag i mitt liv.
I dag är Elina 29 år och bor med sambon Per och sonen Newton, snart fyra år, i ett hus i Öjebyn. I det ljusa välkomnande hemmet märks tydligt hennes känsla för inredning och stil och var sak har sin plats.
– Jag är väldigt strukturerad och organiserad, det är mina styrkor skulle jag säga, säger Elina som ställer fram kaffe och söta macarons i olika färger på bordet i köket.
I dag vill hon vara sig själv och menar att människor får acceptera henne som hon är. Samtidigt är det en ständig kamp med social fobi, ångest, mental trötthet och panikångestattacker. Att gå och handla, åka buss eller prata i telefon är utmaningar, men i dag vet hon hur hon ska hantera dem.
Genom scheman i telefonen håller hon ordning på livet och kan portionera ut sin tid.
– Mina diagnoser får jag leva med hela livet, men det gäller att hitta strategier, säger Elina.
Hon äter antidepressiva läkemedel för att hålla de mörka tankarna på avstånd.
– Det är det som jag måste jobba med dagligen, att jag får inte köra slut på mig själv så att jag knäcker mig.
"Jag har jobbat jättemycket med mig själv och jobbar fortfarande varje dag".
"Det är tyvärr många med autism som väljer att avsluta sina liv", säger Elina, som gjorde sitt första självmordsförsök som 13-åring och överlevde nio hjärtstopp.
På sin fritid är Elina i dag kontaktperson till ungdomar mellan 13 och 16 år.
– De flesta har samma diagnoser som jag själv har, jag ger dem en möjlighet att utvecklas och komma ut i samhället. Jag önskar att jag själv hade haft en sådan person när det var som mörkast för mig.
Elina drömmer om att få föreläsa om autism och menar att samhället måste bli mer inkluderande.
Hur ser ditt liv ut i dag?
– Min största drivkraft i livet är min son Newton, jag älskar honom över allt annat på jorden. Sedan har jag en fantastisk sambo och ett fantastiskt hem. Jag är på en plats i livet som jag aldrig trodde att jag skulle vara på.