Det är känt att grannarna i väst sparar pengar genom att bunkra upp med svenska varor. Norska bilar repareras i svenska garage. Siffror från Statistiska centralbyrån visar att allt fler svenska hus blir norskägda.
Nu gör norrmännen ytterligare en manöver på svensk mark – nämligen inom veterinärvården.
Tillströmningen till Djurkliniken i Öjebyn är en konsekvens av att den fruktade dvärgbandmasken upptäcktes på svensk mark 2011.
I väntrummet sitter Mailin Jerijervi med sina tre hundar.
– Jag måste avmaska för att kunna åka hem till Kirkenes. Men jag tänkte vaccinera mot rabies samtidigt, det kanske blir 350 norska kronor billigare, säger hon.
Ett nödvändigt ont
Inne i behandlingsrummet smaskar Mikkel i sig avmaskningsmedlet tillsammans med lite leverpastej. Bara i eftermiddag ska cirka 25 hundar avmaskas, ett nödvändigt ont för djurägarna:
– Vi gör avmaskningen bara för att komma över gränsen, säger Mikkels ägare Per-Bjørnar Carlsen.
– Det handlar ju trots allt om att ge dem ett gift. Tidigare fick man avmaska själv, men sedan i våras måste en veterinär skriva på i passet, förklarar veterinären Mia Appelberg.
Om stämpel saknas blir det stopp i tullen. Norge och Finland är fortfarande fri från parasiten och sällskapsdjur som vistats i Sverige är illa tvungna att bli avmaskade innan hemfärd, därav tillströmningen av norrmän.
– Förra veckan gjorde vi 25–30 avmaskningar per dag, det var framför allt av norska hundar. Under normal säsong gör vi bara några avmaskningar i veckan, säger Mia Appelberg.
Fem mil från gränsen
Hoppet är ställt till praziquantel, det enda verksamma ämnet mot dvärgbandmask som är godkänt i Sverige. Det överhängande hotet är resistensutveckling hos parasiterna, men lyckligtvis har inga sådana tendenser synts till.
Frågan är om norrmännens avmaskningsbesvär sker i onödan:
– Vi hittade en smittad räv fem mil från den norska gränsen. Vi försöker slå vad med våra norska kollegor om att de redan har dvärgbandmask, säger Dan Christensson, parasitolog vid Sveriges veterinärmedicinska anstalt.
Idag uppskattas blott 0,1 procent av de svenska rävarna vara smittade.
– Om smittan blir lika vanlig som i södra Europa blir rådet ”ät inga färska bär”. Nu är risken i Sverige absolut minimal, först om 10–20 år kan vi veta hur dvärgbandmasken utvecklar sig, säger Dan Christensson.