Simonsson och Danielsson befarar att arsenik, kadmium och radioaktivt strontium från det deponerade industriavfallet så småningom ska hamna i deras dricksvattenbrunnar.
I fredags möttes parterna - företrädare för Pireva, den kommunala tillsynsmyndigheten och "sakägarna" - åter på avfallsanläggningen, där platsbesiktning även genomfördes. På ett påfallande sätt demonstrerades hur svårt parterna har att kommunicera, hur de pratar förbi varandra, trots att deras åsikter kanske inte skiljer sig så mycket åt i sak.
Förstår Danielsson
- Kurt Danielsson har ju en brunn nära avfallsanläggningen och jag förstår att han är mån om ett opåverkat, bra grundvatten, säger Annika Fors, ansvarig för Pirevas kund- och miljöavdelning, försonligt i ett tidigt skede av mötet.
Pirevas styrelseordförande Anna-Lena Pogulis, miljöingenjör Annika Fors och bolagets vd Rolf Fahlman på den ena sidan och Kurt Danielsson och Ulf Simonsson på den andra har - förlåt uttrycket - ältat frågan om förorenat lakvatten från deponin så länge och grottat ner sig till den grad, att det är svårt för en utomstående att hänga med i resonemanget.
Springande punkten
I sak handlar diskussionen framför allt om en av anläggningens lakvattendammar, den så kallade L3-dammen. Detta är den springande punkten. Danielsson och Simonsson hävdar att L3 pluggades igen med påföljd att grundvattnet skitades ned, ja rent av förgiftades. Ett resultat av "igenpluggningen" blev enligt dem att det bildades en "lutkälla" med förorenat vatten.
Enda sättet att komma till rätta med problemet är att installera en pump i L3 som suger upp de farligaste kemikalierna, menar Danielsson. En sådan teknisk lösning avfärdas dock av Rolf Fahlman såsom en miljömässigt dålig lösning och en onödig åtgärd.
Från Pirevas sida har man för övrigt gång på gång poängterat att man inte pluggat igen L3-dammen.
Tillfällig lösning
- L3-dammen var en tillfällig lösning, en invallning som gjordes 1999 för att kunna reglera flödet ned till den egentliga lakvattendammen L1. L3-dammen finns inte längre, den krympte gradvis för att i år slutligen släntas av och täckas in i likhet med övriga delar av deponin, förklarar Annika Fors.
Mikael Ferm från miljö- och byggkontoret tycker inte att man behöver haka upp sig på om L3 är pluggad eller inte, huvudsaken är att Pireva uppfyller villkoren i 2007 års miljötillstånd i enlighet med Miljöbalken, och det anser han utan tvekan att bolaget gör. (På grund av överklaganden från sakägarnas sida kunde tillståndsprocessen avslutas först i februari 2008, påpekar Annika Fors).
Danielsson och Simonsson menar att "vi numera har en tillsynsmyndighet i kommunen som kontrollerar sig själv" och att det var bättre förr, något som de nyligen framfört i en insändare i PT.
Provtagning
Ett annat krav från Simonsson och Danielsson är att mätningar görs även från fem stycken grundvattenrör av plast. I ett skriftligt svar påpekar Pireva att bolaget utför provtagning och labbanalyser utifrån sin egenkontroll samt myndigheters krav, "inte utifrån enskilda personers önskemål".
- Jag är hundraprocentigt säker på, att om vi skulle ta de där proverna som Kurt och Ulf vill att vi ska göra, så skulle den här saken inte vara utagerad med det. Det känns väldigt tråkigt att vi inte kommer vidare, sade Annika Fors en smula uppgivet vid mötet på Bredviksberget.